Tempus 2008 v 14

Tidskriften

tidigare veckor:  01/2  03  04  05  06  07  08  09  10  11  12  13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29/30 31 32 33 34 35  36 37 38 39 40 41 42 43 44 45 46 47 48 49 50 51 01/02 03 04 05 06 07 08 09 10 11 12 13

Uppe med tuppen eller nattuggla?

Det är generna som bestämmer om en person är morgonpigg eller sjusovare. Att ändra den medfödda dygnsrytmen är nästan omöjligt.

GÜNTHER STOCKINGER
Berlin
Alla människor är inte likadana. De små skillnaderna beror på härkomst, miljö, gener – och, ganska ofta, den inre klockan.
Att det hos tvåbenta människor faktiskt finns olika klockor precis som hos djuren har biologerna bara vetat med säkerhet i några år. S k lärkor är aktiva tidigt på dagen och blir ganska trötta tidigt på kvällen. Nattugglorna går och lägger sig sent och har svårt att stiga upp på morgonen.
Antydningar om olika dygnsrytmers fördelning hos en befolkning fick man förr via frågeformulär, där människor ombads beskriva sina aktiviteter under dygnets lopp. Nu kan man bestämma uppdelningen i sjusovare och morgonpigga via ett enkelt hudprov.

En forskargrupp under biologen Achim Kramers ledning har lyckats mäta aktiviteten hos just den gen, som styr den inre klockan. Hos däggdjur som människan finns sådana kroppsegna klockor i nästan alla celler. De bestämmer takten i hormonutsöndring, ämnesomsättning och reglerar sömn och vakenhet.
Cellklockorna justeras av en ”huvudklocka” i hjärnan, som i sin tur regleras av solljuset. Precis som en orkesterdirigent ger den centrala klockan signaler till de perifera småklockorna i kroppens celler.
I ett experiment använde sig forskarna av 28 frivilliga försökspersoner, varav elva var morgonpigga och 17 var sjusovare. Man tog två millimeter tjocka hudprov från försökspersonerna och förökade bindvävscellerna i laboratorium. Tickandet i de framodlade klockgenerna studerade forskarna med hjälp av ett trick: de slussade in en biokemisk ”reporter”, som synliggjorde aktiviteterna i cellen med hjälp av ett enzym, som orsakade en ljusreaktion när klockan tickade.
Den fascinerande upptäckten var att den inre klockan hos nattugglor tickar långsammare än normalt, vilket betyder att genens aktivitetscykel ofta tar 25 timmar i stället för 24. Följden blir ungefär densamma som med en vanlig klocka som går för sakta - bäraren kommer alltid för sent till allting.

Hos morgonpigga går den inre klockan i stället för fort. Genrytmen är avslutad efter exempelvis bara 23 timmar. Dessa människor blir fort trötta på kvällen och vaknar i gryningen.
Enligt Kramer är undersökningens resultat entydiga och otvivelaktiga. Trots att försökspersonerna var anonyma kunde forskarna i ett tidigt stadium i laboratoriearbetet fastställa om det handlade om en morgonpigg person eller en sjusovare.
Därmed verkar det som om det är molekylärbiologiskt bevisat att lärkor och nattugglor inte kan göra annat än att stiga upp tidigt respektive sent, även om de skulle vilja. ”Skillnaden gömmer sig i generna, den inre klockan finns med från födseln”, konstaterar Kramer. ”En sjusovare kan inte ändra sin inre klocka med vare sig ljusterapi eller reglering av melatoninhalten så att han eller hon blir morgonmänniska”.
Konsekvenserna av en feljusterad inre klocka märks ofta under hela livet. Omkring en fjärdedel av alla tyskar är antingen utpräglade nattugglor eller morgonlärkor. Det är framför allt nattugglorna som lever i ett slags permanent ”socialt jetlag”. När en nattuggla rycks ur sömnen av väckarklockan möter han eller hon varje ny dag med ännu större sömnunderskott. ”Till slut lider nattugglan av en betydlig sömnbrist, som måste rättas till under veckoslutet”, förklarar biologen Till Roenneberg, vid Ludwig-Maximiliansuniversitetet i München.
Lärkor kan emellertid också lida av konflikten mellan den inre klockan och officiell tid. Detta inträffar t ex när de under veckosluten ger vika för pressen från vänner och kommer i säng sent men ändå vaknar lika tidigt som vanligt.

Hos personer vars inre klockor avviker extremt mycket från det normala kan hälsan påverkas. Den som ständigt lever i strid mot sin biologiska klocka riskerar att drabbas av sjukdomar, vilket undersökningar bland skiftarbetare och flygvärdinnor har visat. Personer som är offer för kronisk ”social jetlag” blir oftare beroende av alkohol och nikotin än folk i genomsnitt.
Så länge som arbetstider i företag, förvaltningar och skolor är ett arv från bondesamhället finns det bara en klen tröst för alla sjusovare, nämligen att fördomen att sjusovare skulle vara latare än andra har bevisats vara falsk.
© 2008 TEMPUS/Der Spiegel