Tempus
|
|
Tidskriften
|
tidigare veckor: 19 20 21 22 23 24
25 26
27 |
Den konservative Nicolas Sarkozy och
socialisten Ségolène Royal vann som väntat
presidentvalets första omgång, vilket betyder att finalen
6 maj blir en klassisk kraftmätning mellan höger och
vänster. De fick ca 31 respektive drygt 25 procent av rösterna.
Oavsett om fransmännen väljer Sarkozy eller Royal får
de en ledare, som representerar en ny generation. Frankrike får
för första gången en president, som inte blev
vuxen under det andra världskriget.
Mittenpolitikern François Bayrou, som ville införa
ett nytt, mer försonligt sätt att styra landet, kom
på tredje plats med drygt 18 procent av rösterna.
Ett startfält med ytterligare nio kandidater, inklusive högerextremisten
Jean-Marie Le Pen, lade beslag på resten av rösterna.
Söndagens val kännetecknades av spänning, soligt
väder och ovanligt stort valdeltagande. 85 procent av Frankrikes
44,5 miljoner väljare röstade, vilket var ungefär
13 procentenheter fler än i första valomgången
2002. Köerna var så långa vid vissa vallokaler
att dessa tvingades hålla öppet längre än
den planlagda stängningstiden klockan åtta på
kvällen.
Det höga valdeltagandet speglades också i en annan
siffra: i höjd med klockan fem på eftermiddagen hade
74 procent av väljarna röstat, vilket var fler än
det totala antalet valdeltagare i första valomgången
2002.
Valet ägde rum i en tid av missnöje och pessimism.
Få tror att nästa president kommer att lyckas vända
ekonomin i ett land, vars BNP per capita under det gångna
kvartsseklet har sjunkit från sjunde till 17:e plats i rangordningen
av världens länder.
Frankrike har den snabbast växande statsskulden i Europa,
hög arbetslöshet, ingrodd protektionism, en enorm offentlig
sektor och stora motsättningar angående invandringen
och svårigheten att integrera etniska arabiska och afrikanska
folkgrupper.
Bara några minuter efter det att valresultaten hade tillkännagivits
trädde Sarkozy fram och gratulerade de franska väljarna
till deras förnuftiga val av honom själv och Royal.
”Väljarna har markerat tydligt att de vill slutföra
debatten mellan två olika idéer om vår nation,
två samhällsprojekt, två värdesystem, två
politiska koncept”, sade Sarkozy.
Bara någon timme senare trädde Royal fram i sin hemmaregion
Poitou-Charentes, sär hon är regionpresident, och lovade
att förändra Frankrike med varliga händer. ”Många
fransmän vill inte ha ett Frankrike som styrs av lagen som
stiftas av de starkaste och brutalaste eller som dikteras av ekonomiska
intressen, där makten koncentreras till några få
händer”, sade hon och underströk att ”Jag
är en fri kvinna liksom ni är ett fritt folk”.
Opinionsinstituten räknar med att den 52-årige Sarkozy
kommer att besegra den 53-åriga Royal. En mätning direkt
efter valet ledde till siffrorna 54 till Sarkozy och 46 till Royal.
Chocken och skammen 2002 när högerextremisten Le Pen
gick vidare till finalen tycks ha satt spår hos väljarna.
I valet 2002 kom Le Pen före socialisten och den sittande
premiärministern Lionel Jospin, vilket hjälpte den sittande
presidenten, Jacques Chirac, att vinna en jordskredsseger i finalen.
Le Pen gynnades då av en apatisk väljarkår, oron
för stigande brottslighet och ett stort antal kandidater,
som lade beslag på röster, som normalt skulle ha gått
till Jospin.
I söndagens val var det många väljare som var
akut medvetna om att deras röst i den första valomgången
hade stor betydelse och som därför bröt med den
långvariga traditionen att rösta med hjärtat först
och sedan med huvudet i finalen”.
Väljarnas nya taktik resulterade i att de två toppkandidaterna
tog 56 procent av rösterna tillsammans. 2002 var spridningen
så stor att de två finalisterna bara hade sammanlagt
37 procent av rösterna.
Högerextremisten Le Pen fick bara knappt elva procent, vilket
var en rejäl tillbakagång från 2002, när
han fick 16,7 procent.
Valet markerades av en elva timmar lång väntan på
resultat. Den spännande väntan förstärktes
av förvirring, krossade illusioner och obeslutsamhet bland
stora väljargrupper. En aggressiv registreringskampanj i
framför alt arabiska och afrikanska bostadsområden
gjorde att valmanskåren utökades med drygt en miljon
nya väljare.
Presidentvalet har nu förvandlats till en klassisk strid
mellan företrädare för de två stora partierna,
ett till vänster och ett till höger. Vem som än
blir Frankrikes president blir den första som är född
efter andra världskriget. Många förväntar
sig förändringar – om än ganska vagt definierade
– efter tolv jämförelsevis overksamma år
under Jacques Chirac.
En viktig, kanske avgörande faktor för slutresultatet
är hur Bayrous anhängare kommer att rösta. Enligt
en aktuell mätning befinner sig Bayrous väljare lite
till höger om mitten på den politiska skalan.
Både Sarkozy och Royal har lovat att bryta med det förflutna
och styra in Frankrike i en ny era.
Valet har handlat lika mycket om kandidaternas personligheter
som om politik. Sarkozy och Royal har under hela valkampanjen
varit tydliga i sina ståndpunkter till höger respektive
vänster, vilket gjorde det lätt för Bayrou att
ta rollen som den nya, tredje vägens kandidat.
Både Sarkozy och Royal är hetlevrade och beskriver
sig som offer. ”Jag har kroppen full av ärr”, sade
Sarkozy före valet medan Royal upprepade gånger har
hävdat att hon har behandlats orättvist bara därför
att hon är kvinna.
Sarkozy är en pragmatisk politiker, som förespråkade
hårda tag i rollen som inrikesminister. Han anser att Frankrikes
möjligheter att göra framsteg hänger på att
folket arbetar hårdare. Han har lovat att sänka löne-
och företagsskatter, skapa förutsättningar för
nya jobb och samtidigt skydda franska företag mot konkurrens
från utlandet.
Royal har en naturlig talang som vårdare. Hon förespråkar
”deltagande demokrati”, reducerad presidentmakt och
bevarande av Frankrikes generösa välfärdssystem
och starka statliga inblandning i ekonomin.
Runt om i Frankrike, till och med i de fattiga förstäder
som skakades av våld 2005, uppgav väljare som hade
röstat på Sarkozy att de gjorde detta därför
att han verkade ha bäst förutsättningar att sätta
fart på ekonomin och på grund av hans hårda
linje i fråga om lag och ordning.
I Parisförorten Argenteuil, där Sarkozy kallade unga
kriminella för ”avskum”, berättade Jocelyn
Chauvin, en medelålders postanställd, att hon hade
röstat på Sarkozy därför att han lovar hårdare
tag mot brottslingar.
”Vi måste ha strängare regler”, sade Chauvin,
som tillade att nästa president bör prioritera kampen
mot arbetslöshet bland de unga.
Sarkozys rättning åt höger de senaste månaderna,
inklusive det faktum att han har lånat en del av Le Pens
ord, vann uppenbarligen gehör hos Le Pens anhängare.
Andra väljare kunde inte förmå sig att rösta
på Sarkozy på grund av hans auktoritära attityd.
”Jag röstade på Bayrou, men det var mer en röst
emot Sarkozy”, sade Sophie Szerbojm. Den avgörande faktorn
för henne hade varit en resa till Israel, där hon hörde
ett tal av Hitler på Yad Vashemmuseet till minne av förintelsen.
”Jag upptäckte oroväckande paralleller. Hitlers
tal 1933 möttes av entusiasm, och jag kom bisarrt nog att
tänka på Sarkozy”, berättar hon.
Många av dem som röstade på Royal gjorde det
utan entusiasm. ”Hon är inte tillräckligt vänster,
hon måste lära sig att prata bättre och fixa problemen
i förstäderna”, sade Sylvain Lesobre, en 33-årig
järnvägsarbetare från Nanterre utanför Paris.
Jag alltid röstat på socialisterna, och jag till ingen
av de andra kandidaterna”.
Ganska många röstade också på någon
av de många kandidaterna i marginalen med förklaringen
att man inte kan lita på politiker. ”De är lögnare
allihop. När de väl har blivit valda vill de bara stanna
kvar på sina poster, där de har det varmt och skönt”,
sade snickaren Patrick Lefevre, som röstade på trotskisten
Arlette Laguiller.
ELAINE SCIOLINO
Paris
© 2007 TEMPUS/The New York Times
