Tempus 2008 v 15

Tidskriften

tidigare veckor:  01/2  03  04  05  06  07  08  09  10  11  12  13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29/30 31 32 33 34 35  36 37 38 39 40 41 42 43 44 45 46 47 48 49 50 51 01/02 03 04 05 06 07 08 09 10 11 12 13 14

Svår balansgång mellan politik, OS-konvenans och sponsorer

Många idrottare runt om i världen känner sig manade att kritisera Kinas politik, men samtidigt har de den egna karriären och sponsorer att ta hänsyn till.

KATIE THOMAS
Washington
Oavsett om 27-åriga Jessica Mendoza, som tillhör det amerikanska OS-laget i softball, pratar med några yngre fans eller rekommenderar litteratur till sina lagkamrater, så tvekar hon inte att berätta vad hon tycker om dödandet i Darfur. Men Mendoza undviker att offentligt fördöma Kina, som ju har nära band till regeringen i Sudan. Anledningen till att hon inte fördömer Kina offentligt är uppfattningen att det vore oartigt att kritisera de olympiska värdarna och därför att en av hennes sponsorer, Nike, har omfattande verksamhet i Kina.

De våldsamma protesterna i Tibet och växande press på de olympiska spelens sponsorer att fördöma Kina för dess politik i Sudan gör att många politiskt medvetna idrottare försöker hitta ett sätt att stå fast vid egna övertygelser och ändå respektera de olympiska spelens viktigaste ändamål, att lyfta fram idrottslig förträfflighet.
”Det finns nog ingen som tycker att det är kontroversiellt att prata om att 400 000 människor har dödats i Darfur”, säger Mendoza, som hjälpte det amerikanska laget att vinna guld i Aten 2004. ”Men jag tänker inte åka till Kina och berätta för regeringen där vad den måste göra”.
Mendoza har informerat Nike om att hon är med i Team Darfur, som är en koalition av drygt 200 idrottare, som försöker sprida kunskap om det, som den amerikanska kongressen och president George Bush kallar för folkmordet i Darfur.
”Jag vill att Nike känner till mitt engagemang”, säger Mendoza, som tänker bära ett speciellt armband till stöd för Darfurs befolkning så fort hon är utanför tävlingsarenan i Beijing. Efter OS hoppas hon kunna resa till Darfur.

Brad Greiner, en av Team Darfurs grundare och f d polospelare, berättar att personliga och affärsmässiga hänsyn gör att en del mycket kända idrottsmän har tackat nej till att gå med i Team Darfur. Många aktar sig för att kritisera Kina, enligt Greiner.
I fjol vägrade basketballstjärnan LeBron James att underteckna ett brev skrivet av hans aktivistiska lagkamrat, Ira Newble, som kritiserade Kina för dess Darfurpolitik. James, som kommer att representera USA i Beijing, uppgav då att han behövde mera information. Han har ett kontrakt värt 90 miljoner dollar med Nike.
Beslutet att engagera sig i en politisk kampanj kan medföra nackdelar även för mindre kända idrottare.
”I många idrotter är OS enda chansen på fyra år att tjäna pengar, och det är något som idrottarna måste tänka på när de överväger att engagera sig politiskt”, säger Greiner, som säger att hans grupp kommer att försöka värva många nya medlemmar fram till OS i sommar.

Idrottare har inte många formella riktlinjer att hålla sig till i avgörandet om de ska ta ställning offentligt under tiden de befinner sig i Beijing. Regel nr. 51 i det olympiska fördraget, som är den olympiska rörelsens konstitution, förbjuder OS-deltagare att delta i ”demonstrationer och politisk, religiös eller rasistisk propaganda” på de olympiska arenorna. När Internationella olympiska kommittén anar ett brott mot regeln får Olympiska kommittén i den berörda idrottarens hemland uppdraget att undersöka fallet. Idrottaren i fråga kan sedan diskvalificeras eller skickas hem om han anses ha brutit mot regeln.
Frågan om OS-deltagare har rätt att uttrycka politiska åsikter i Beijing väcktes i februari efter nyheten om att Storbritannien och Nya Zeeland planerade att låta sina deltagare skriva under kontrakt, som skulle hindra dem från att uttala sig i politiskt känsliga frågor. Båda länderna tog snabb tillbaka förslaget.
Amerikas olympiska kommitté tillåter OS-deltagare att uttrycka åsikter förutsatt att de inte bryter mot den olympiska rörelsens stadgar.

Simmaren Gerry Hall Jr., som ska delta i OS för fjärde gången, berättar att Olympiska kommitteén i USA skickar signaler, som bara kan tolkas som en uppmaning att undvika känsliga frågor.
Hall, som har tio medaljer, berättar att han personligen undviker att prata om politik, men han har varit mycket tydlig i frågor som rör dopning inom idrotten. ”Det finns en tid och en plats för alla frågor. OS och politik passar inte ihop”, säger han.
IOCs taleskvinna, Giselle Davies, säger att ingen idrottare kommer att straffas för att han eller hon svarar ärligt på reportrars frågor.
En del idrottare är beredda att göra vad som helst för att rikta ljuset på missförhållanden, även om det leder till att de mister sin plats i OS-laget. Emanuel Neto, som hoppas bli med i Angolas basketlag, berättar att hans uppväxt präglades av krig och hunger, och detta gör att han känner djup solidaritet med människorna i Darfur. ”Jag vet vad barnen där måste uthärda, och det är hemskt”, säger Neto, som studerar i USA och är medlem i Team Darfur. ”Det spelar ingen roll vad som händer med mig, det enda viktiga är att någonting görs åt situationen i Darfur”.

Det är ovanligt att sponsorer hindrar idrottare från att uttrycka politiska åsikter, men detta kan ändras om situationen i Tibet förvärras och fler idrottare börjar tala klarspråk, tror Alison Barnwell, f d marknadsförare för den amerikanska olympiska kommittén. ”Det gäller i första hand företag som har verksamhet i Kina. Det skulle inte förvåna mig om de inför klausuler om att idrottarna inte får göra kritiska uttalanden”.
Yttrandefriheten kan alltså hotas, om företag inte vill tjäna som ett slags politiska plattformar för idrottarnas personliga åsikter.
En talesman för Nike säger att hans företag inte begränsar klienternas yttrandefrihet.
Skridskoåkaren Joey Cheek tror att hans aktivism faktiskt har hjälpt honom att få sponsorer. ”Min inkomstpotential har förmodligen stärkts tack vare att jag försöker rikta uppmärksamheten på annat än idrott”, säger han. Cheek grundade Team Darfur tillsammans med Greiner.

Många sponsorkontrakt inkluderar klausuler, som kan användas för att bryta kontraktet med en idrottare om företaget vill klippa av banden på grund av att idrottaren t ex har gjort något som skadar företagets namn.
Idrottare har ofta utnyttjat OS för att föra fram personliga åsikter, säger OS-historikern David Wallechinsky. 1906 klättrade irländaren Peter O’Connor, som hade vunnit en silvermedalj, upp för en flaggstång och viftade med den irländska flaggan i protest mot att han hade placerats i det brittiska laget.
I Berlin 1936 klagade två koreanska atleter inför medierna över att japanerna, som vid den tiden ockuperade Korea, hade tvingat dem att anta japanska namn och bära japansk uniform.
Det kanske mest kända exemplet är de amerikanska löparna John Carlos och Tommie Smith, som under spelen i Mexico City 1968 höjde sina knutna nävar på prispallen i en hyllning till svart makt. Händelsen förargade organisatörerna, och Carlos och Smith förvisades ut ur landet.
Nu, 40 år senare, betraktas deras demonstration som hjältemodig, och Nike valde nyligen ut den som en av de sex mest minnesvärda olympiska ögonblicken någonsin.
”Det går helt enkelt inte att skilja OS och politik åt”, säger Wallechinsky. ”OS är en del av världen, punkt och slut”.

Indiens fotbollskapten, Bhaichung Bhutia, vägrar att bära den olympiska facklan under dess färd genom den indiska huvudstaden senare i april i protest mot Kinas brutala tillslag mot protesterna i Tibet.
Indiens olympiska kommitté, som organiserar facklans färd genom New Delhi 17 april, bad sju indiska toppatleter, inklusive Bhutia, att bära facklan. Bhutia, som är en av de första som inte vill bära facklan, berättar att han faxade sitt beslut till den olympiska kommittén i förra veckan: ”Jag fördömer förtrycket och tortyren som de kinesiska myndigheterna använder i Tibet”, skrev Bhutia som är buddist. ”OS kommer att gå av stapeln i Kina denna gång. Jag vill inte bära facklan. Jag har många tibetanska vänner, och detta beslut är mitt sätt att visa solidaritet med dem”.
© 2008 TEMPUS/International Herald Tribune