Tempus
|
|
Tidskriften
|
tidigare veckor: 19 20 21 22 23 24
25 26
27 |
Kommunistiska partitidningar och de
statliga nyhetsmedierna har publicerat en rad inlägg från
pensionerade partifunktionärer och ämbetsmän och
akademiker om ”politisk systemreform” och behovet av
”socialistisk demokrati”, inklusive ett väldigt
våghalsigt förslag om att Kina skall anamma Schweiz
arbetarvänliga, demokratiska statsskick.
Högt uppsatta ledare godkände i förra veckan utgivningen
av de demokratihyllande politiska tankegångarna hos Lu Dingyi,
en veteran från den långa marschen som förespråkade
politiska reformer före sin död för tio år
sedan.
Premiärminister Wen Jiabao talade utförligt om värdet
av demokrati i en rikstäckande presskonferens på TV
i mars, och under en resa till Japan och Sydkorea nyligen lovade
han också större politisk öppenhet.
Kina är inte ens i teorin på väg att acceptera
demokrati av västerländskt snitt. Men genom att tillåta
en relativt öppen politisk diskussion försöker
president Hu Jintao och andra ledare framstå som progressiva
krafter, som är öppna för olika sätt att förbättra
styret och minska korruptionen, säger politiska experter
och partifunktionärer.
Hu kanske också försöker erövra stöd
från yngre partimedlemmar och intellektuella inför
höstens viktiga partikongress. Då löper den femåriga
mandatperioden för många av de högt uppsatta ledarna
ut, och de för nu kampanjer för de personer och ideologiska
ståndpunkter som de förespråkar.
De som vill ha snabbare politiska förändringar hoppas
att Hu kommer att ägna sin väntade andra mandatperiod
som ledare för Kinas kommunistparti åt att vidga användandet
av val i stället för att nästan uteslutande utnämna
alla funktionärer i partistrukturen från högsta
till lägsta nivå.
Men till och med ett så begränsat steg mot en bredare
fördelning av makten är mycket känsligt i Kina.
Kinas ledare hävdar att enpartistaten praktiserar demokrati
sedan länge i den meningen att partiet styr å folkets
vägnar, och de visar inga tecken på att vilja ge ifrån
sig någon politisk makt.
Till och med en del framstående intellektuella, som vill
ha mer politisk pluralism, tenderar att definiera demokrati i
instrumentella termer, d v s som ett redskap som hjälper
partiets ledare att hålla kontakt med folket och som hjälper
till att motarbeta korruption. Tanken på demokrati som kärnan
i ett nytt politiskt system, där människorna väljer
sina ledare i fria val, är främmande.
I ett internt partidokument i fjol kritiserade Hu den vietnamesiska
regeringen skarpt för att den snabbt har övergått
till s k inre partidemokrati. Hu hävdade att det kinesiska
partiet måste upprätthålla strikt disciplin för
att hindra uppkomsten av dominerande personer som den förre
sovjetledaren Michail Gorbatjov, som de kinesiska kommunisterna
betraktar som en förrädare.
Andra ledande kommunister, inklusive Hus mest inflytelserike kollega
i partistrukturen, vicepresident Zeng Qinghong, har tryckt på
för att öka antalet högt uppsatta funktionärer
som skall delta i valet av en efterträdare till Hu, som väntas
avgå 2012.
Senaste tidens många artiklar om ”demokrati”
antyder att begreppen demokrati och frihet inte längre är
tabubelagda, som de var efter tillslaget mot demokratirörelsen
på Himmelska fridens torg 1989. Då var det Deng Xiaoping
som tystade ned allt prat om demokratiska reformer. ”Det
vi ser nu är en upplösning av Dengs regel om att partiet
skulle fokusera på ekonomisk utveckling och ingenting annat”,
säger den ansedde ekonomen Lu Den, som förespråkar
politisk pluralism.
Lu, som betraktas som en ”kronprins” på grund
av hans familjs band till partieliten, är son till Lu Dingyi,
veteranen från den långa marschen som var propagandachef
och biträdande premiärminister under Mao och som föll
i onåd under kulturrevolutionen, som började 1966 och
slutade 1976. Lu var fängslad i 13 år.
Lu Dingyis tankar om demokrati och frihet, som de nedtecknades
av sonen Lu De före faderns död 1996, publicerades i
förra veckan i partitidningen Yanhuang Chunqiu efter att
först ha granskats i detalj av partiledningen.
”Jag tror att Hu Jintao och Wen Jiabao har knutit an till
tankegångarna hos partiets ledare i en tidigare period,
ledare som förstod att politisk och ekonomisk förändring
måste gå hand i hand”, säger Lu, som är
rådgivare till Kinas regering i ekonomiska frågor.
”De måste naturligtvis ta ett steg i taget, det handlar
inte om något stort jättekliv”, tillägger
han.
Många bedömare är betydligt försiktigare.
Stora politiska händelser som partikongresser, som hålls
vart femte år, kan ibland leda till relativt öppen
debatt, som inte tolereras längre när kongressen väl
har enats om en ny grupp ledare. Hu väckte hopp om politiska
reformer när han blev kommunistpartiets ledare 2002, men
sedan dess har han drivit flera kampanjer mot journalister, jurister
och människorättsaktivister, vilket har fått många
sinologer att dra slutsatsen att utrymmet för avvikande politiska
tankegångar snarare har krympt under hans tid vid makten.
De statliga mediernas nya allt vanligare referenser till demokrati
i beskrivningen av en rad prosaiska politiska handlingar, som
exempelvis en hemsida där allmänheten kan kommentera
nya lagar och bestämmelser, har vattnat ur begreppet till
den grad att regimkritikerna misstänker att Hus mål
är att beröva ordet dess mening.
”De vill att partiet skall ha monopol på demokrati,
inte människorna som motsätter sig partiet och dess
politik”, säger en pensionerad partifunktionär,
som inte vill uppge sitt namn, eftersom det händer att ledarskapet
straffar personer som diskuterar politik och framför allt
ledande politiker öppet. ”Om partiet tar sig rätten
att definiera vad demokrati är, då blir demokrati mindre
farligt”, tillägger han.
Essäer i partiets tidningar stöder inte flerpartidemokrati.
De flesta skribenter hävdar att demokrati är förenligt
med enpartistyre. De tillägger emellertid att det är
nödvändigt att underblåsa intellektuell debatt
och kreativitet och att stoppa korruptionen inom stat och förvaltning.
Lu Dingyi hävdade att partiet borde anamma demokrati och
frihet, eftersom intellektuella förespråkar sådana
ideal och partiet behöver de intellektuellas stöd. Han
ansåg att folk inom vetenskapen och konsten måste
ges stort utrymme att uttrycka sig fritt så länge de
inte ifrågasatte partiets politiska ledning. Han sade också
att partiet borde införa något slags öppna, fria
val.
”Om vi ska ha demokrati är det fria val som är
viktigast”, citeras Lu Dingyi i en artikel i en kinesisk
tidning. Lu tillfogade att partiet inte kan uppträda som
både spelare och domare när det gäller korruptionen.
Domarrollen tillhör allmänheten, sade LU, och den har
en ”grundläggande demokratisk funktion”.
Liknande idéer från historiskt mindre inflytelserika
personer kom till uttryck i en rad kommentarer i tidningen Studietid,
som skriver om partifrågor.
Ett av de mest passionerade inläggen kom från en annan
partiveteran, Xie Tao, f d vicerektor på Folkuniversitetet
i Peking. Han föreslog att Kina skulle anamma det som han
kallar en schweizisk modell av ”socialistisk demokrati”.
Xie varnade i februari i år för att partiet kommer
att gå under om det inte blir demokratiskt. ”Om vi
bara ägnar oss åt ekonomiska reformer kommer vi att
gå mot det slags byråkratisk kapitalism, som förstörde
Chiang Kai-sheks styre på fastlandet”, sade han. Chiangs
nationalistparti störtades av kommunisterna 1949.
Premiärminister Wen stöder i princip den sortens
tankegångar även om han använde ett försiktigare
språk när han höll sin årliga presskonferens
i mitten av mars. I likhet med Lu hävdade han att socialisterna
bör välkomna idéer, som vanligtvis associeras
med liberala, västerländska tankar. ”Kapitalismen
har inte monopol på demokrati, rättsstat, frihet, mänskliga
rättigheter, jämlikhet och broderskap”, sade Wen.
Diplomater och människorättsgrupper påpekar att
sådana uttalanden inte har åtföljts av någon
märkbar utvidgning av den politiska delaktigheten eller ett
oberoende rättsväsen. Frågan återstår
om orden förebådar snabbare politisk förändring
eller bara är ett led i en tom propagandaoffensiv.
Hu har försökt framställa partiet som mer lyhört
för folkets vardagsbekymmer. Hundratals miljoner kineser
har inte fått del av den snabba ekonomiska utvecklingen
i storstäderna. Hus paroll, ”ett harmoniskt samhälle”,
är ett slags ideologiskt paraply under vilket Kina har tagit
de första stegen mot uppbyggnaden av ett fördelningspolitiskt
välfärdsprogram. Hu har också uppmuntrat en bred
diskussion om konfucianismen, det antika Kinas politiska och sociala
filosofi, som upphöjer samhällelig harmoni till en dygd.
Bedömare och kommentatorer tycker att demokrati vore ett
effektivt redskap i en tid när kravaller och demonstrationer
bland landsbygdsbor och kringresande arbetare har blivit ett vanligt
inslag i det politiska livet.
Vilka motiv Hu än har är Kina absolut inte i färd
med att ändra det politiska systemet i grunden. Det handlar
snarare om att förbereda en knivig och hemlighetsfull successionsritual.
Partiet skall i höst bestämma vilka av ledarna som skall
sitta kvar och vilka bland deras skyddslingar som skall få
komma in i politbyråns ständiga utskott. En av dessa
kommer sannolikt att efterträda Hu 2012.
Många bedömare hävdar att pratet om demokrati
inte kan separeras från den stundande partikongressen. ”Det
skulle kunna signalera motsättningar inom den högsta
ledningen eller påtryckningar från en viss fraktion,
som tar tillfället i akt att sprida sina åsikter inför
höstens kongress”, säger Bonnie Glaser, sinolog
vid Center för säkerhet och internationella studier
i Washington. ”Det kan också bara vara ett led i kampen
om det politiska inflytandet i toppen”.
Glaser ser inte de många artiklarna om demokrati som något
tecken på att Kina har blivit mer demokratiskt, åtminstone
inte i den mening som väst lägger i begreppet. ”Jag
tror inte att det betyder att politiska reformer finns med på
dagordningen”, avslutar hon.
JOSEPH KAHN
Peking
© 2007 TEMPUS/International Herald Tribune
