Tempus
|
Tidskriften
|
tidigare veckor: 19 20 21 22 23 24
25 26
27 |
Förenade i sitt hat mot Amerika
återupprättade i förra veckan två av världens
värsta regimer Burmas och Nordkoreas de diplomatiska
förbindelserna. Den diplomatiska återföreningen,
som fullbordades under ett mycket hemlighetsfullt nordkoreanskt
besök i Burma, var mycket tystare än brytningen mellan
länderna 1983. Den kom en månad efter det att en stor
bomb hade detonerat i den burmesiska huvudstaden Rangoon. Misstankarna
riktades mot nordkoreanska agenter.
Sydkoreas dåvarande president, Chun Doo Hwan, som besökte
Rangoon just då, undkom bomben med en hårsmån.
Ett tjugotal människor dödades, däribland flera
högt uppsatta sydkoreaner, och minst dubbelt så många
skadades i en explosion som hördes flera kilometer omkring.
Relationerna mellan Nordkorea och Burma, eller det som militärjuntan
där föredrar att kalla Myanmar, har töat på
senare år på grund av att båda länderna
är hårt pressade av västmakterna och behöver
allierade.
Man skulle kunna säga att de bildar ett slags tyranniets
allians, säger Aung Naing Oo, en burmes i exil i Thailand,
med hänvisning till ett uttryck som myntades av USAs utrikesminister,
Condoleezza Rice. Hennes allians inkluderade, förutom Burma
och Nordkorea, Iran, Kuba, Zimbabwe och Vitryssland.
Både Myanmar och Nordkorea är föremål
för ekonomiska sanktioner och skarp kritik från Washington,
och båda länderna verkar känna sig militärt
hotade. Men det finns en skillnad. Nordkorea, som har kärnvapen,
riskerar faktiskt en militär konfrontation med USA.
Farhågor om ett militärt hot var uppenbarligen det
som fick generalerna i Myanmar att i fjol flytta till en avlägset
belägen ny huvudstad, Naypyidaw, som egentligen bara är
ett till hälften administrativt centrum och till hälften
militär bas.
Vi som amerikaner tycker att det är löjligt av
generalerna att känna sig hotade: säger David
Steinberg, som är expert på Burma vid University of
Washington. Men burmeserna känner sig hotade, och det
finns grupper inne i Burma som vill att Amerika skall angripa.
Det är osäkert om de nya diplomatiska relationerna
har annat än symbolisk betydelse. Politiska bedömare
avfärdar uppgifter bland en del exilburmeser om att kärnvapen
finns med i bilden.
Det har spekulerats om kärnaktiviteter, men de flesta
experter avfärdar misstanken som ogrundad, säger
Robert Taylor, konsult i London i ärenden rörande Burma.
Wen Min, exilburmes som undervisar i statskunskap vid Chiang Maiuniversitetet
i Thailand, säger om Burma: Där finns varken de
pengar eller den utbildning, som krävs för kärnteknik.
Men Nordkorea har både konventionella vapen och militär
expertis att erbjuda, och det finns obekräftade rapporter
om att Nordkorea har levererat vapen till Burma i takt med att
relationerna har förbättrats.
Myanmar kan å sin sida erbjuda naturtillgångar i ett
slags byteshandel, som är en utväg när pengar saknas.
Myanmar vill gärna handla med alla, säger
Taylor, som berätta att generalerna är beroende av framför
allt Kina, Indien och Ryssland för att neutralisera USAs
och Europas sanktioner.
Juntan i Naypyidaw har vänt sig till andra länder, som
ogillas av USA, framför allt Iran, Venezuela och Kuba.
Myanmar har billig mat att sälja, vilket förmodligen
lockar Nordkorea, konstaterar Taylor.
Uppgörelsen mellan Myanmar och Nordkorea undertecknades
utan större åthävor under den biträdande
utrikesministern Kim Yong Ils tre dagar långa besök
i Myanmar.
Myanmars biträdande utrikesminister, Kyaw Thu, offentliggjorde
händelsen i Yangon, som är det nya namnet på Rangoon,
och sade att det är upp till Nordkorea att bestämma
om det vill ha en ambassad i den nya huvudstaden, som ligger 32
mil och åtta timmars bilresa på dåliga vägar
norr om Yangon.
Andra ambassader har inte velat flytta utan stannat kvar i Yangon.
Sydkorea verkar också ha begravt gammalt groll. Regeringen
i Söul har redan signalerat att den inte har något
emot att Myanmar och Nordkorea återknyter banden.
Vi hoppas att de återupptagna förbindelserna
leder till att Nordkorea öppnas upp och till fred och stabilitet
i ert land, sade en sykoreansk regeringsrepresentant till
militärjuntan i Myanmar.
I takt med att Myanmar har utvidgat sina kontakter med omvärlden
har militärjuntan där inlett något som den kallar
marschen mot demokrati. Den planerar att senare i
år återuppta det mycket långsamma arbetet med
en ny författning.
Detta skall följas av ett val, som generalerna enligt utomstående
bedömare kommer att vinna. Senaste valet 1990 förlorade
de stort, varefter de såg sig nödsakade att annullera
det.
Valet 1990 vanns av Nationella demokratiförbundet, som leds
av Aung San Suu Kyi. Många av förbundets medlemmar
har fängslats, och Aung San Suu Kyi själv sitter i husarrest,
vilket hon har gjort under större delen av det senaste decenniet.
De kommer att utlysa en folkomröstning, som de vinner,
och sedan kommer de att utlysa ett val någon gång
i framtiden. Även detta val vinner de på grund av formuleringarna
i den nya författningen, säger Steinberg.
SETH MYDANS
Bangkok
© 2007 TEMPUS/International Herald Tribune