Tempus
|
Tidskriften
|
tidigare veckor: 19 20 21 22 23 24
25 26
27 |
Författningsdomstolens chefsdomare, Jerzy Steipen, uppger
att lagen är för allmängiltig och därför
måste begränsas till att gälla bara högt
uppsatta ämbetsmän. Lustration får inte
användas för att bestraffa människor som ett slags
hämnd, sade Steipen.
Domstolens beslut är ett bakslag för det konservativa
regeringspartiet Lag och rättvisa, som drev igenom lagen
i en kampanj för att utrota allt exkommunistisk inflytande
i det offentliga livet.
Polens president, Lech Kaczynski, sade nyligen att regeringen
kommer att offentliggöra tusentals av den hemliga polisens
dokument om författningsdomstolen dömde mot regeringens
vilja. Det råder dock stor tveksamhet om sanningshalten
i den hemliga polisens arkiv, där man har hittat falska uppgifter
när det gäller flera välkända och ansedda
personer.
Efter domstolens beslut sade Kaczynski: Den här saken
är inte utagerad ännu.
Den nya lustrationslagen innebar en dramatisk utvidgning av granskningen
av det förflutna, som dessförinnan bara hade applicerats
på högt uppsatta personer i offentlig tjänst.
Regeringspartiets lag inkluderade journalister, lokala och nationella
politiker, advokater, rektorer i privata och offentliga skolor,
ledamöter i företagens styrelser och direktörer
i börsnoterade företag och universitetslärare.
Omkring 700 000 människor berördes.
De flesta av dem som lagen gällde hade fram till 15 maj för
att erkänna om de hade haft kontakter med den hemliga polisen.
De som inte gjorde detta innan tidsfristen löpte ut eller
som lämnade falska uppgifter riskerade att bannlysas från
offentlig tjänst i tio år.
Ett av de mest kända offren för lustrationslagen är
Bronislaw Geremek, ledamot i EU-parlamentet, f d utrikesminister
och antikommunistisk aktivist i fackförbundet Solidaritet.
Geremek vägrade att lämna in en deklaration, varefter
regeringen hävdade att han hade förlorat rätten
till sin plats i EU-parlamentet.
Polen har kämpat i många år med den besvärliga
övergången från kommunism till demokrati, en
process som började med en förhandlingslösning
1989, varefter många kommunister behöll sina poster
i offentlig tjänst medan andra kommunister snabbt drog nytta
av privatiseringarna och grundlade en ny affärselit.
JAN CIENSKI
Warszawa
© 2007 TEMPUS/Financial Times