Tempus 2007 v 19

Tidskriften

tidigare veckor:  19  20  21  22  23  24  25  26  27   28 29/30  31  32  33  34  35  36  37  38  39  40  41  42  43  44  45  46  47  48  49  50  51  2007: 01/2  03  04  05  06  07  08  09  10  11  12  13 14 15 16 17 18

Sarkozy fick starkt mandat att förändra

Nicolas Sarkozy, passionerad, stridslysten son till en ungersk invandrare, valdes i söndags till president i Frankrike. Han har lovat att bryta med det förgångna, införa en ny ledarstil och förbättra och fördjupa relationerna med USA och resten av Europa.

Sarkozys triumf över den socialistiska kandidaten Ségolène Royal var ett hårt slag mot hennes parti och hennes dröm att bli Frankrikes första kvinnliga president. Men förloraren Royal höll huvudet högt och försökte muntra upp sina anhängare genom att säga att hennes kandidatur hade förändrat fransk politik för all framtid.
När alla röster hade räknats hade Sarkozy fått 53,1 procent och Royal 46.9 enligt inrikesministeriets officiella rapport.
Under valkampanjen uppmanade Royal Frankrikes kvinnor att rösta på henne av kvinnlig solidaritet. Men den konservative Sarkozy, som grundlade sitt rykte som hårdför inrikesminister, fick ändå majoriteten av de kvinnliga rösterna, enligt opinionsinstitutet Ipsos.
Ipsos vallokalsundersökningar visade också att majoriteten av unga väljare hade röstat på Royal, att hantverkare, handelsmän och landsbygdsbor föredrog Sarkozy och att väljarna i städerna var ganska jämnt delade. Sarkozys starkaste stöd fanns bland väljare 60 år och över.
Sarkozys seger ledde till sporadiska våldsutbrott i Paris och ytterligare några städer, men för det mesta var allt lugnt.
Valdeltagandet var ovanligt stort. 84 procent av Frankrikes 44,5 miljoner väljare röstade, vilket var ungefär fyra procent fler än för fem år sedan.

Digert program

I ett känsloladdat tal till tusentals jublande anhängare i en konserthall i åttonde arrondissementet förnyade Sarkozy sitt löfte att bryta mot det som han kallar Frankrikes gamla, omoderna vanor.
”Det franska folket har valt förändring. Jag kommer att åstadkomma denna förändring, därför att det är mandatet som jag har fått och därför att det är vad Frankrike behöver”, sade Sarkozy.
Han lovar alltså att bryta med gamla idéer och vanor och omoderna metoder och att återge arbete, auktoritet, moral, respekt och meriter deras rätta värde.
Sarkozy har lovat att förnya Frankrike genom att bl a minska arbetslösheten, sänka skatter, se till att kommunikationerna fungerar även i händelse av strejk, få folk att arbeta hårdare och längre, krympa den statliga byråkratin, reformera pensionsreglerna och göra det lättare att starta företag.

Vännen Amerika

Sarkozy har kritiserats hårt i hemlandet för sin starka proamerikanska hållning, och i sitt segertal försökte han balansera sin syn på USA. Han riktade sig till Frankrikes amerikanska vänner och sade att Frankrike alltid kommer att stå vid deras sida när de behöver henne, men han betonade också att vänskap inkluderar tolerans och respekt för vänners eventuellt annorlunda åsikter. Han kritiserade USA för att det inte deltar tillräckligt aktivt i kampen mot den globala uppvärmningen, en kamp som enligt Sarkozy måste ha högsta prioritet.
President Bush ringde upp Sarkozy och gratulerade honom till segern med orden: ”Jag ser fram emot att samarbeta med den blivande presidenten Sarkozy när vi bygger vidare på vår starka allians”, enligt ett pressmeddelande från Vita huset.
Med en antydan om aktivare engagemang i världen talade Sarkozy om en nu union mellan länderna runt Medelhavet. Han lovade också att bekämpa fattigdom, tyranni och förtryck och att stärka Frankrikes roll i Europeiska unionen. Han sade: ”I kväll har Frankrike kommit tillbaka till Europa”.

Vinnaren tar allt

Han yttrade också några försonliga ord till alla de väljare, som säger sig vara rädda för honom, speciellt väljare bland landets etniskt och religiöst blandade storstadsförorter, där Sarkozy beskylls för att ha underblåst motsättningar med provocerande retorik och aggressiva polisinsatser: ”Till alla dem som inte röstade på mig vill jag understryka att det bortom alla politiska strider och meningsmotsättningar bara finns ett Frankrike. Jag försäkrar att jag kommer att bli alla fransmäns president”.
När Ségolène Royal erkände sig besegrad beklagade hon att hon hade gjort sina anhängare besvikna och tackade dem för deras hårda arbete. ”Väljarna har talat. Jag hoppas att vår näste president utför sitt uppdrag till förmån för alla franska medborgare”, sade hon. Men hon underströk också att valkampanjen hade förändrat Frankrike för alltid, varmed hon antydde splittringen inom det egna partiet och att socialisterna kanske skulle kunna alliera sig med alla dem som röstade på mittenkandidaten François Bayrou i valets första omgång. ”Ni kan räkna med mig i arbetet att förnya den franska vänstern”, sade Royal, som inte med ett ord nämnde Sarkozy vid namn.

Sporadiskt våld

Med sin rättframma, ofta söndrande retorik måste Sarkozy i viss mån byta kurs för att neutralisera den djupt rotade fientligheten mot honom i framför allt de invandrartäta förorterna.
Omkring 2 000 människor samlades på Place de la Bastille i centrala Paris på söndagskvällen för att invänta valresultatet. Några brände en Sarkozydocka. Två timmar efter vallokalernas stängning utbröt sammanstötningar mellan polisen och några hundra av de församlade. Fönsterrutor krossades och ett fordon stacks i brand. Vid midnatt låt tårgasen tjock över torget och poliser duckade för ett regn av gatstenar. Polisen satte in vattenkanoner.
Fyra polismän och en civil skadades i kravallerna, enligt polisen.
I Frankrikes näst största stad, Lyon, använde polisen också tårgas mot Sarkozymotståndare, som demonstrerade på stadens största torg. Ytterligare några isolerade protestepisoder förekom runt om i landet, bl a i Grenoble, Rennes, Nantes, Bordeaux, Toulouse, Metz och Marseille.
Men den våldsorgie, som spred sig i de franska förorterna 2005, upprepades inte på valnatten, vilket fick många att dra en lättnadens suck.

Segerkalas natten lång

Sarkozy firade sin seger medan polisen slog tillbaka mot protestdemonstranterna. Efter sitt segertal blåste han slängkyssar till folkmassan innan han begav sig till en restaurant på Champs-Elysées.
Sarkozys hustru, Cecilia, som har varit mer eller mindre osynlig under hela valkampanjen, fanns inte heller på valdagen vid hans sida. Sarkozy ackompanjerades i stället av sina två söner från ett tidigare äktenskap och sina två vuxna styvdöttrar. Fru Sarkozy anslöt sig till sällskapet på restauranten och följde sedan med till en segerfest på Place de la Concorde. Där möttes den blivande presidenten av 30 000 anhängare, som ropade ”Nicolas! Nicolas! Nicolas!”. Sarkozy höll ännu ett segertal, och en fransk sångare av algerisk härkomst sjöng, och sedan sjöng alla Marseillaisen.

Generationsskifte

Det franska presidentvalet var en triumf för rå ambition, effektivitet och politisk fingerfärdighet. Det franska presidentskapet är en märklig uppfinning – delvis monark och delvis vald politiker. Det finns inget valt politiskt ämbete i hela Europa med lika stor makt och pondus.
Sarkozy framställde sig under hela valkampanjen som en outsider, en invandrarson med ett främmande klingande efternamn, en man som inte har gått på de fina universiteten.
Men Sarkozy är också en politisk insider, som har spelat en central partipolitisk roll i många år och som har varit minister i Jacques Chiracs regering i fem år. Han lyckades ändå se ut som en outsider, som tog avstånd från Chirac, en president som efter tolv år uppfattas som gammal, trött och maktlös av de flesta fransmän.
Sarkozy förde en extremt disciplinerad valkampanj. Han hade ett enda budskap: förändring, men inte för mycket, eftersom han inte ville skrämma väljarna.
Royals direkta vädjan till gräsrötterna och hennes löfte att ”skydda” dem var också revolutionärt, men Royal som är f d skol- och miljöminister hade den besvärliga sitsen att hon var socialistpartiets kandidat utan att ha partielitens helhjärtade stöd.
Hennes kampanj kännetecknades av dubbeltydiga budskap, avhopp och skiftande strategier. Hon lyckades inte övertyga väljarna om att hon hade tillräcklig substans.
Sarkozy, som är 22 år yngre än Chirac, representerar också ett generationsskifte i den franska politiken, där andra världskriget och det kalla kriget inte längre är viktiga faktorer.

Kvinnorna röstade på Sarkozy

Anhängarna till mittenkandidaten Bayrou, som kom på tredje plats i den första omgången med nästan sju miljoner röster, fördelade sig ganska jämnt på Royal och Sarkozy i den andra omgången. 40 procent röstade på Sarkozy och 38 procent på Royal.
Sarkozy fick 63 procent av rösterna från dem, som valde högerextremisten Jean-Marie Le Pen i den första omgången, enligt Ipsos. Le Pen hade uppmanat sina anhängare att avstå från att rösta, men det var bara en femtedel av dem som följde uppmaningen. 15 procent röstade på Royal och fem procent röstade blankt.
Den mest överraskande valstatistiken är att 52 procent av de kvinnliga väljarna röstade på Sarkozy, jämfört med 48 procent på Royal.
Hantverkare och handelsmän valde också Sarkozy. Bönderna, som traditionellt röstar borgerligt, höll fast vid denna tradition. Royal klarade sig bättre bland arbetarna, som till 54 procent röstade på henne.
Sarkozy kommer att tillträda posten som president om knappt en vecka, 16 maj, några timmar innan Chiracs mandat löper ut. Chirac kommer att överlämna de hemliga koderna till Frankrikes kärnvapen i ett formellt möte i samband med maktskiftet.
ELAINE SCIOLINO
Paris
© 2007 TEMPUS/The New York Times