Tempus
|
|
Tidskriften
|
tidigare veckor: 19 20 21 22 23 24
25 26
27 |
Singapore, som har rykte om sig att
vara en auktoritärt styrd, ordentlig och trygg plats, har
länge förlitat sig på att multinationella storföretag
skall ge staden jobb och ekonomisk tillväxt. Men i takt med
att Kinas ställning som ekonomiskt maktcentrum blev allt
starkare försökte Singapore specialisera sig på
olika industrisektorer – från teknik- och läkemedelsföretag
till stamcellsforskning – för att få nytt blod
i ekonomin.
Nu försöker Singapore skapa sig ytterligare en ny nisch
i den globala ekonomin genom att stärka bankernas sekretessregler
och erbjuda generösa skatteförmåner.
Nästan 40 privata banker har vid det här laget regional
verksamhet i Singapore. Bland dem finns duktiga schweiziska aktörer
som Bank Julius Baer; Citigroups högkvarter för all
privat bankverksamhet utanför USA ligger numera i Singapore,
och staden är också högkvarter för den brittiska
Standard Chartered Bank.
”Jag vet ingen plats där den privata bankverksamheten
växer så snabbt som i Singapore”, säger Henrik
Mikkelsen, bankir hos Commerzbank i Singapore. ”Vi vill bli
Asiens Schweiz”, tillägger han.
Singapore kan inte erbjuda det alpina landskapet, men myndigheterna
där hoppas att fördelaktiga villkor för rika människor
och deras banker inte bara skall diversifiera landets ekonomi
utan också stoppa stagnationen i befolkningen och utöka
den med det som här kallas ”utländsk talang”.
”Det skapar jobb, det gynnar servicebranschen, det genererar
intäkter och det kompenserar för de sjunkande födelsetalen”,
säger Vivian Balakrishnan, Singapores minister för samhällsutveckling,
ungdom och idrott.
De ca 150 miljarder dollar i privat förmögenhet, som
bankerna i Singapore förvaltar, är bara en bråkdel
av de 1,7 biljoner dollar som de schweiziska bankerna hanterar.
Men pengarna i Singapore växer snabbt tack vare nya tillskott
från de snabbt växande asiatiska ekonomierna, oljepengar
från Mellanöstern och pengar från japaner och
européer, som flyr undan sina regeringars försök
att beskatta deras utlandstillgångar.
Bankerna i Singapore vänder sig till personer som Robert
Chandran, som utvandrade till USA från Indien och gjorde
sig en förmögenhet på fastigheter och bränsle
i Kalifornien. 2005, när han funderade på att gå
i pension, flyttade han företaget och familjen till Singapore,
köpte en lyxvåning i centrala Singapore och en villa
vid vattnet med plats för yachter. Han bytte sitt amerikanska
pass mot ett singaporianskt.
Chandran berättar att han lockades av Singapores blandning
av västerländsk bekvämlighet och asiatiska värderingar
och regeringens ambitioner att göra Singapore konkurrenskraftigt.
”De har ingen global beskattning”, säger Chandran,
vilket betyder att hans kapital- och ränteinkomster i utlandet
inte beskattas i Singapore.
Singapores uppfattning om det goda livet åskådliggörs
i Sentosa Cove, som är ett avskilt bostadsområde på
en ö utanför Singapores kust. Chandran bygger sitt hus
här bland tomter som kostar upp emot 9,9 miljoner dollar
styck. Sentosa Cove har en marina med 400 platser, varav tio är
stora nog för megayachter. Här finns två golfbanor
och långt gångna planer på ett kasino.
”Regeringen vill göra Sentosa till en lekplats för
de allra rikaste och berömdaste”, säger Joseph
Tan, chef för byggföretaget CB Richard Ellis. ”Sentosa
skall bli ett slags Monte Carlo”. Ungefär 60 procent
av dem som köper tomter i Sentosa är utlänningar.
Tjänster till Asiens superrika är otvivelaktigt en tillväxtmarknad.
Den snabbt växande regionen producerar minste 200 000 nya
miljonärer per år, enligt en aktuell rapport från
Merrill Lynch och Cap Gemini.
I en region känd för fattigdom, korruption och politisk
instabilitet har Singapore länge varit en tillflyktsort för
välbärgade etniska kineser från Malaysia och Indonesien,
som kräver hälsovård och skolor av högsta
kvalitet. För många kompenseras avsaknaden av yttrandefrihet,
politisk debatt och artistisk upprorsanda av Singapores moderna
infrastruktur, effektiva byråkrati och stabila regering.
Inflödet av välbärgade utlänningar pressar
naturligtvis upp priserna, men fastighetspriserna är ändå
låga jämfört med t ex London eller New York. Skatten
är också låg. Singapore beskattar inte kapital-
och räntevinster. Den högsta inkomstskatten är
20 procent, och pengar tjänade utanför Singapore beskattas
inte.
Beslutet att satsa på banksektorn var resultatet av ett
aktivt försök från myndigheternas sida 2002 att
kontra den globala recessionen och Kinas attraktionskraft på
nya investeringar. Singapores regering tillsatte en ekonomisk
kommission med företrädare från både privat
och offentlig sektor. Kommissionens uppdrag var att staka ut en
ny ekonomisk kurs.
”Singapore utmanades av Kina men det hade ingen strategi”,
säger Robert Stein, f d chef för Deutsche Banks verksamhet
i Asien.
Kommissionen rekommenderade att Singapore skulle försöka
locka till sig hedgefonder, privata fondmäklare, försäkringsbolag
och privata banker. Senare slopade Singapore skatt på pengar
tjänade utomlands och modifierade arvslagarna.
Singapore stärkte sekretesslagarna redan 2001. Många
internationella banker etablerar sig i Indien, men bankirer i
Singapore säger att sekretessreglerna i Singapore är
så perfekta att de flyttar datacentralerna, som hanterar
privata transaktioner, från Indien till Singapore.
Det finns naturligtvis också farhågor om att Singapore
lockar rika människor som har något att dölja.
Innan f d VDn för Banca Populare Italiana greps misstänkt
för bedrägeri och korruption hade han placerat en del
av sina tillgångar i Singapore.
Den japanske fondchefen Yoshiaki Murakami flyttade sin fond, MAC
Asset Management, till Singapore strax innan han arresterades
i fjol misstänkt för insiderhandel. Och i december i
fjol grep polisen i Shanghai en oidentifierad singaporian, som
anklagas för att ha drivit en underjordisk bank, som överförde
pengar mellan Kina och Singapore.
Bankirer i Singapore berättar att de står under hårt
tryck att ta reda på varifrån deras kunders pengar
kommer. Singapores sekretessregler gäller inte personer som
är involverade i terrorism eller smuggling. Myndigheterna
understryker också att de absolut inte vill locka till sig
skattesmitare.
”Singaporianerna har gjort ett utmärkt jobb med att
balansera en näringslivsvänlig attityd med ett regelverk,
som bäddar för en disciplinerad miljö för
privata bankaffärer”, säger Deutsche Banks tidigare
Asienchef, Robert Stein.
En del utländska regeringar är inte så glada
över Singapores nya roll som lekplats för rika personer.
Tre amerikanska senatorer, däribland presidentkandidaten
Barak Obama, introducerade tidigare i år ett lagförslag
kallat ”Stoppa missbruket av skatteparadis”. Deras förslag
inkluderar Singapore som ”trolig plats för skattesmitning”.
(Hongkong och Schweiz nämns också).
Europeiska unionen har försökt övertala Singapore
att följa Schweiz och andra europeiska skatteparadis exempel;
de har nämligen gått med på att informera om
kontoinnehavare och samla in undanhållna skattepengar.
Germano Mirabile vid Generaldirektoratet för EUs skatt-
och tullunion, uppger att Singapore ännu inte har besvarat
EUs förfrågningar.
Eftersom skatterna i Asien mestadels är låga handlar
Singapores lockelse på asiater inte så mycket om att
slippa skatt som att skydda tillgångar mot politiska nycker.
Många kineser förvarar till exempel en del av sina
tillgångar i Hongkong. Men för dem, som befarar att
Hongkong trots allt är inom räckhåll för
de kinesiska myndigheterna, är Singapore ett attraktivt alternativ.
Singapores närhet till Sydasien lockar också etniska
indier, både från subkontinenten och från den
indiska diasporan. Chandran är bara ett av många exempel.
WAYNE ARNOLD
Singapore
© 2007 TEMPUS/International Herald Tribune
