Tempus
|
![]() |
Tidskriften
|
tidigare veckor: |
EDWARD WONG
Taipei
Båda kandidaterna, Ma Ying-jeou och Frank Hsieh, förespråkar
hårdare band till Beijing. Det enda som skiljer dem är
frågan om hur fort och hur långt relationerna ska
förbättras. Genom att propagera för ökat ekonomiskt
samarbete med Kina och avfärda separatistiska ambitioner
tar kandidaterna avstånd från den strikt nationalistiska
politik, som förfäktades av den avgående presidenten,
Chen Shui-bian, vars trotsiga hållning förargade regimerna
i både Beijing och Washington och oroade många taiwaneser.
Båda sidor kommer att söka gemensam mark och
arbeta för större engagemang över sundet,
säger statsvetaren Philip Yang vid Nationaluniversitetet
i Taiwan. Han har varit aktiv i Mas valkampanj. Om Ma blir
vald kommer freden snabbare och med större förväntningar
på sig, säger han.
Ma, som är Harvardutbildad jurist, leder i opinionsmätningarna
och förespås seger av de flesta politiska kommentatorer.
Hans motståndare, Hsieh, representerar Chens demokratiska
progressiva parti, DPP, och har haft svårt att frigöra
sig från Chens skugga.
Mas parti, Kuomintang, styrde Taiwan i 51 år, ofta med järnhand,
tills Chen valdes 2000. Kuomintangs comeback i år beror
på utbrett missnöje med Chen, vars parti fick makten
på en våg av optimism.
Chen hade till en början starkt stöd från många
taiwaneser för sina försök att etablera en separat
identitet för Taiwan. Dessa ansträngningar väckte
speciellt gehör bland människor vars familjer har bott
i Taiwan i många generationer och inte har några politiska
eller personliga band till Fastlandskina. Många taiwaneser
hoppades också att Chen skulle utrota korruptionen och det
auktoritära styressätt som förknippas med Kuomintang.
Men Chen har i stället drabbats av korruptionsskandaler
som har involverat nära släktingar till honom. Hans
outtröttliga ansträngningar för att stärka
självständighetsrörelsen orsakade ständiga
spänningar mellan Taiwan och Kina och ledde till motsättningar
med den amerikanska regeringen, som garanterar Taiwans säkerhet
men undanber sig unilaterala åtgärder för att
ändra Taiwans politiska status från både Taipeis
och Beijings sida.
Till slut skrämde Chen bort även den stora mittfåran
väljare, som stöder status quo och som förespråkar
utökat ekonomiskt samarbete med Kina. När Chen nu står
redo att avgå från sin andra mandatperiod har hans
popularitet sjunkit till ca 20 procent.
Trots bekymren förbereder han en avskedsföreställning
i form av en icke bindande folkomröstning 22 mars. Taiwaneserna
ska då meddela om de vill ansöka om medlemskap i FN
under namnet Taiwan i stället för under det formella
namnet Republiken Kina. Taiwan lämnade FN 1971 när generalförsamlingen
erkände kommunisterna i Beijing som Kinas legitima regering.
Ma, som försöker framställa sig som en röst
för mitten, har kritiserat folkomröstningen och andra
initiativ från regeringen som försök att underblåsa
nationalistiska strömningar. DPPs försök
att driva på självständighetsfrågan har
bara resulterat i inre förfall och internationell isolering,
sade Ma på en presskonferens. Därför är
det hög tid för både Taiwan och fastlandet att
återgå till det som jag kallar de tre nejen: inget
tal om återförening under min tid som president, inga
ambitioner att deklarera oberoende och inget våld från
någondera sida.
Ma och Hsieh delar syn i många frågor, men Ma verkar
mera villig att umgås direkt med Beijing. Ma har sagt att
han tänker utöka antalet charterflyg över sundet
och undersöka möjligheten att öppna kommersiell
flygtrafik för att på så sätt stimulera
det ekonomiska samarbetet, som är en viktig fråga i
många väljares ögon. Han har också sagt
att han stöder ökad turism från fastlandet, och
han vill häva många hinder för investeringar på
fastlandet.
Ma lovar att försvarsbudgeten ska uppgå till minst
tre procent av Taiwans BNP. Militären måste vara
tillräckligt stark för att avskräcka attacker från
fastlandet, säger han.
Sedan valkampanjen satte igång på allvar har Ma
besvärats av tvivel på hans karaktär. Hsieh har
bl a ifrågasatt Mas permanenta uppehållstillstånd
i USS. Hsiehs kritiker anser att Hsiehs angrepp på Mas karaktär
är ett tecken på desperation, eftersom hans parti försöker
återhämta sig efter det smärtsamma nederlaget
i parlamentsvalen i januari. I valet, som Kuomintang vann med
nästan tre fjärdedelar av rösterna i parlamentet,
betraktades av många som en folkomröstning om Chens
ledarskap.
Vi kämpar mot vinden, erkänner Hsiao Bi-khim,
f d parlamentariker och taleskvinna för Hsieh, som själv
inte vill träffa utländska journalister. Nederlaget
i parlamentsvalet har undergrävt partimoralen, men det har
också fått oss att inse att vi måste lägga
manken till.
Hsieh förespråkar, för att distansera sig från
Chen, att man bevarar status quo i stället för att söka
självständighet, och han föreslår att Kina
ska få investera direkt i Taiwan och att hindren för
taiwanesiska investeringar på fastlandet ska rivas. Han
har knappt nämnt folkomröstningen om FN, trots att många
av hans partimedlemmar anser att frågan är viktig.
Vi ser Kina som en jätte med händerna runt vår
hals i ett försök att kväva oss och hindra oss
från att uppträda på den internationella scenen,
sade Hsieh enligt taleskvinnan. Folkomröstningen är,
enligt henne, ett uttryck för det taiwanesiska folkets önskan
om att inta sin rättmätiga plats i världssamfundet
och andra internationella organisationer. Det handlar inte
om att deklarera självständighet eller om Taiwans lagliga
status, säger Hsiao.
Amerikanerna fortsätter hur som helst att varna Taiwan
för att provocera Kina. 26 februari sade USAs utrikesminister
Condoleezza Rice i Beijing att USAs relationer med Taiwan
är sämre än någonsin på grund
av Chens politik.
USA vill gärna se en ny administration ta plats i Taipei,
eftersom det råder stor oro i Washington för att Chen
Shui-bian förmår rubba stabiliteten innan näste
president svärs in, tillfogade Rice.
Under Chens vakt har regeringen i Taiwan fört en inrikespolitik,
som har varit starkt inriktad på att underblåsa taiwanesisk
nationalism. Man har till exempel försökt lyfta fram
en speciell taiwanesisk dialekt.
© 2008 TEMPUS/The New York Times