Tempus
|
|
Tidskriften
|
tidigare veckor: 19 20 21 22 23 24
25 26
27 |
Om den nuvarande utrikesministern
Abdullah Gül, vars fru bär muslimsk schal, blir landets
nye president, blir det en fjäder i hatten för en ny
politisk klass i Turkiet: moderna människor med religiös
bakgrund.
”De är en ny kraft i samhället”, säger
Ali Bulac, som arbetar på den konservativa tidningen Zaman
i Istanbul. ”Dessa människor är mycket fromma,
de dricker inte, de spelar inte och de reser aldrig på semester.
De är laddade med energi, och denna energi har länge
blockerats av staten”.
Turkiet är ett muslimskt land, men staten, som grundades
1923 av Mustafa Kemal Atatürk, är strikt sekulär,
och presidentskapet är det viktigaste ämbetet. Den nuvarande
presidenten, Ahmet Necdet Sezer, är en sekulär jurist,
vars mandatperiod löper ut inom kort.
Utrikesminister Gül talar perfekt engelska och har länge
varit sitt partis företrädare i utlandet. Han är
medveten om de sekuläras farhågor och på en presskonferens
i Ankara efter att ha nominerats sade han: ”Våra skillnader
är vår styrka”. Hans kandidatur var i sig en eftergift,
eftersom premiärminister Erdogan egentligen var den som skulle
nomineras, men han var över huvud taget inte ett acceptabelt
alternativ för det sekulära etablissemanget. Han drog
sig alltså tillbaka till förmån för Gül.
Om Gül blir vald till slut - trots hinder i form av högsta
domstolens beslut att ogiltigförklara den första omröstningen
i parlamentet och hotfulla antydningar från militären
- kommer hans parti, AK, att kontrollera presidentämbetet,
premiärministerposten och posten som parlamentets talman,
något som den oppositionelle partiledaren Deniz Baykal ogillar.
Baykals parti bojkottade presidentvalet i parlamentet.
I Mellanöstern, där blandningen av religion och politik
har förhalat moderniseringen, betraktas Turkiets mycket utspädda
blandning som något mycket ovanligt för att inte säga
unikt.
”Det här partiet har gjort mer för moderniseringen
av Turkiet än alla tidigare sekulära regeringspartier”,
säger Joost Lagendijk, EU-parlamentariker, som leder ett
utskott för turkiska frågor. ”Det turkiska regeringspartiet
vågade öppna upp systemet och utmana eliten”.
AK-partiet, som Gül var med och grundade, föddes
ur 1990-talets islamiska, politiska rörelser. Men AK blev
betydligt moderatare efter att ha erövrat makten i de allmänna
valen 2002. Sedan dess har partiet fört en pragmatisk politik,
som har lett till stora ekonomiska framgångar och öppnat
upp staten på ett sätt som den sekulära eliten,
som vidmakthöll hård statliga kontroll, aldrig hade
kunnat tänka sig. Många av reformerna har genomförts
för att Turkiet skall kvalificera sig för medlemskap
i Europeiska unionen.
AK-partiet är officiellt emot varje sammanblandning av politik
och religion, och det tar avstånd från beteckningen
pro-islamiskt. Men många av dess väljare tillhör
onekligen landets religiösa konservativa mittfåra.
Dessa traditionsbundna turkar, som länge var hänvisade
till undanskymda roller i samhället, har rest sig som en
mäktig medelklass, vars energi har underblåst den turkiska
boomen. Ekonomin har nästan fördubblats på de
fyra år som AK har haft makten, vilket till stor del beror
på att regeringen har följt Internationella valutafondens
rekommendationer.
Güls kandidatur berör kärnan i debatten om religiöst
kontra sekulärt, eftersom presidentämbetet är ett
mycket hedersamt ämbete med verklig makt. Presidenten är
överbefälhavare och har vetorätt. Turkiets militära
ledare har förr sagt att de skulle vägra att besöka
presidentpalatset om en kvinna med schal bodde där.
”Hur skall hon kunna bli värdinna i ett palats, som
representerar helt andra värden?”, frågar sig
juridikprofessor Necmi Yuzbasioglu vid Istanbuluniversitetet.
Krönikören Mehmet A Kislali vid tidningen Radikal, som
har goda kontakter med militären, säger: ”Man bör
inte underskatta militären. Tusentals officerare bevakar
händelseutvecklingen noggrant”.
Men AK-partiets enda islamiska uttryck sker på gräsrotsnivå.
Partiets sociala arbete påminner om Hizbollahs aktiviteter
i Libanon eller Hamas arbete i Gaza, där kvinnor går
från dörr till dörr och erbjuder hjälp, och
där lokala centra erbjuder kvinnor läsundervisning och
där sportanläggningar ger handikappade barn gratis sjukgymnastik.
Turkiet har gjort mycket stora ekonomiska framsteg under AK-partiet,
och antalet entreprenörer växer snabbt. I Istanbul kör
bränsleeffektiva taxibilar runt på de blomstersmyckade
gatorna, och nya parker växer upp överallt. Luften är
mindre förorenad än förr.
Textildesignern och modehusägaren Mustafa Karaduman är
en av stadens nya entreprenörer. Han kommer från Anatolien
som också är Güls hemtrakter. Karadumans modehus
har vuxit till ett imperium, som säljer islamiska kläder
till kvinnor i hela Europa och Mellanöstern. Han är
50 år, har sju barn och är en uttalad motståndare
mot minikjolar. ”Mitt uppdrag är att klä världens
kvinnor i sedesamma kläder”, säger han.
Det nya välståndet har gjort att fromma turkar har
blivit mer engagerade i samhällslivet. En del religiösa
skolor undervisar numera i engelska, något som hade varit
otänkbart för bara tio år sedan. Detta har ökat
chansen till universitetsutbildning för ungdomar med religiös
bakgrund.
På Kartal Anadolu Imam Hatip-gymnasiet i ett konservativt
medelklassområde spelar 16-åriga flickor med schalar
på huvudet basketboll. 94 av skolans elever kom in på
universitet förra året jämfört med nästan
ingen för tio år sedan, berättar rektorn. I år
är det bara 14 elever som tänker fortsätta studera
religion efter studentexamen.
Badhuset och idrottshallen i medelklasstadsdelen Okmeydani i Istanbul
vittnar om den fromma medelklassens uppgång. 1996, när
anläggningen öppnade, var det knappt några kvinnor
som kom. Nu vimlar det av kvinnor på redskap och i simbassängen.
Anläggningen är indelad i en manlig och en kvinnlig
avdelning, något som uppskattas, eftersom kvinnorna kan
träna utan huvudduk.
Men sekulära turkar irriteras av uppdelningen. ”Segregation
borde inte vara tillåtet”, säger hemmafrun Tamis
Demirel. ”Vi sitter bredvid varandra hemma och på arbetsplatserna,
och då borde vi kunna simma tillsammans också”,
tycker hon.
Den kommentaren kan ses som ett svar på en fråga från
Elif Demir, en 19-årig kontorist som nyligen deltog i en
politisk demonstration till regeringspartiets stöd. ”Vi
har inga problem med kvinnor som bär minikjol, varför
retar de sig på våra schalar?”, undrade hon.
Den öppna frågan om religionens roll i samhället
får sekulära turkar att känna oro. Premiärminister
Erdogan må vara tydlig i sitt motstånd mot att blanda
politik och religion, men vad tänker hans anhängare,
som har jobb inom administration och myndigheter – hur ser
de på jämlikhet mellan könen?
Sekulära turkar befarar att de frommas konservativa syn på
världen kommer att leda till en omtolkning av reglerna och
minskad tolerans mot den sekulära livsstilen.
”Människor som jag oroar sig inte för deras förmåga
att sköta ekonomin eller föra en pragmatisk politik”,
säger Basak Caglayan, en konsult som snart skall gifta sig.
”Det liv jag och min blivande hustru förväntar
oss och som vi vill ge våra barn håller på att
förändras, och detta är min oro”, tillägger
han.
SABRINA TAVERNISE
Istanbul, Turkiet
© 2007 TEMPUS/The New York Times
FAKTA:
Premiärminister Erdogan meddelade i tisdags att han kommer
att försöka utlysa nyval för att bryta det politiska
dödläge, som uppstod sedan en domstol hade annullerat
presidentvalets första omgång.
Erdogan vill också göra stora ändringar i författningen.
Han anser bl a att presidenten skall väljas i direkta val,
som äger rum samtidigt som valen till parlamentet.
Den tidigaste tidpunkten för nyval är 24 juni om parlamentet
godkänner förslaget.
