Tempus 2008 v 16

Tidskriften

tidigare veckor:  01/2  03  04  05  06  07  08  09  10  11  12  13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29/30 31 32 33 34 35  36 37 38 39 40 41 42 43 44 45 46 47 48 49 50 51 01/02 03 04 05 06 07 08 09 10 11 12 13 14 15

Tredje gången gillt

Silvio Berlusconi, miljardären som redan dominerar mycket av det offentliga livet i Italien, tog tillbaka den politiska makten i valen i söndags och måndags som ledare för en mitten-högerkoalition. Det betyder att han nu blir landets premiärminister för tredje gången.

IAN FISHER
Rom
Den svaga ekonomin och utbrett missnöje över att Italien har halkat efter resten av Europa gör det osäkert om italienarna röstade på Berlusconi därför att de gillar honom, eller därför att han sågs som det minst dåliga alternativet efter två år av stillastående med en splittrad mitten-vänsterregering.
Hur som helst står det klart att Italien nu är tillbaka till en sorts personlig politik med Berlusconi som självklar huvudrollsinnehavare.
Italienarna tog avstånd från den lite tråkiga ansvarsfullhet, som kännetecknade Prodi, och valde, i en tid av växande nationellt självtvivel, en man, vars dramer – pajaseri och korruptionsskandaler, stormiga relationer med fru och politiska partners och allt tjockare och brunare kalufs – för det mesta utspelas offentligt.
Berlusconi själv uttryckte ”stor tillfredsställelse” över segern.

Svårtyglad koalition
Hans koalition vann en övertygande majoritet i parlamentets båda kammare, men segern berodde till stor del på hjälpen från Lega Nord, som förespråkar ett federalt system, som gynnar det rika norra Italien på bekostnad av den fattigare södern.
1994 var det Lega Nord som var orsaken till att Berlusconis första regering föll, vilket vänsterns och mittens företrädare framhöll med överdriven tydlighet efter nederlaget i måndags. ”Nu börjar en tid av opposition mot en majoritet, som får mycket svårt att hålla ihop saker och ting, som är svåra att hålla ihop”, sade Berlusconis rival, Walter Veltroni, f d borgmästare i Rom och ledare för Demokratiska partiet. ”Det är frågan om denna majoritet blir särskilt långlivad”, tillade han.
Demokratiska partiet blir det största oppositionspartiet.

Brådskande problem
Berlusconi är Italiens tredje rikaste person och äger ett stort medie- och idrottsimperium. Han avstod från att hålla ett regelrätt segertal, men i ett telefonsamtal till en tv-kanal meddelade han att han var ”rörd” över väljarnas förtroende. Han sträckte också ut en hand till Veltroni, som uppmanades att delta i arbetet att sätta fart på Italien igen. ”Vi är öppna för att arbeta tillsammans med oppositionen”, sade Berlusconi.
Han har lovat att omedelbart ta itu med några av de mest brådskande problemen, som exempelvis avfallskrisen i södra Italien. Det nästan bankrutta flygbolaget Alitalias öde måste också avgöras snarast.

Kommunistpartiet är borta
Valet, som ägde rum två år efter Berlusconis förlust mot Romano Prodi, betraktades som ett av de minst spännande i mannaminne, eftersom italienarna i allmänhet tvivlade på att någon av kandidaterna skulle kunna åstadkomma meningsfulla förändringar.
Men valet signalerade ändå ett slags skifte i ett land, vars politik är instabil på grund av de många småpartiernas smala intressen. Veltroni, som leder det nya Demokratiska partiet, som är resultatet av en sammanslagning av de två största mitten-vänsterpartierna, vägrade att, som Prodi i det förra valet, alliera sig med småpartierna på den yttersta vänsterkanten.
Resultatet är att antalet partier i parlamentets underhus nu har minskat från 26 till bara sex. För första gången sedan andra världskriget saknar kommunistpartiet, som länge har spelat en viktig roll i italiensk politik, representation i parlamentet. Veltroni började faktiskt sin politiska karriär som kommunist.
Experter både till höger och vänster konstaterar – och beklagar i vissa fall – att valet har markerat en övergång till ett mer amerikanskt eller brittiskt system med två dominerande mitten-partier.
”Detta är Waterloo”, löd tisdagens huvudrubrik i den moderata vänstertidningen Il Riformista.
Tidningens chefredaktör, Antonio Polito, som lämnar sin post i senaten, därför att hans parti, Margherita, inte finns längre, säger: ”Vänstern försvinner ur politiken för första gången i historien”. Med hänvisning till Veltronis parti tillägger han: ”Det enda partiet som lyckades rädda livhanken efter två katastrofala år med Prodi är ett parti, som har format sig efter det demokratiska partiet i Amerika eller Labour i Storbritannien”.
Berlusconis talesman, Paolo Bonaiuti, gjorde ungefär samma bedömning: ”Italien har accepterat en förenkling av det politiska landskapet”, sade han.

Allvarliga bekymmer
Valresultaten visade att Berlusconi och hans allierade hade fått 46,6 procent av rösterna mot 38 procent till Veltroni och hans enda allierade. Underhuset har ett inbyggt vinnarpris till valsegraren, och syftet med denna bonus är att förenkla uppkomsten av en majoritet. Enligt preliminära beräkningar får Berlusconis koalition ungefär 340 platser mot Veltronis 241.
Överhuset har ett mer komplicerat system med regional fördelning av platserna. Innan Prodis regering föll hade den bara ett mandats majoritet i senaten, men Berlusconi kan förmodligen räkna med 20 platsers majoritet.
I valkampanjen underströk Veltroni att han representerade det unga Italien som vill förändring. Han antydde att Berlusconi är gammal och trött och tidigare har misslyckats med att infria sina vallöften. Den mer jordbundne Veltroni reste runt i buss, medan den högtflygande Berlusconi använde flyg och helikopter.
Den politiske kommentatorn Piero Ottone påpekar att Veltroni ”misslyckades med att stimulera nationens fantasi. Italienarna bryr sig mer om personlighet än politiska program”.
Berlusconis kampanj var som vanligt munter och fylld av skämt. Men den var ändå mer dämpad än vanligt, vilket kanske speglar det faktum att Italien står inför mycket allvarliga bekymmer. Den ekonomiska tillväxten har minskat till nästan noll.
Han har lovat att sänka skatterna, minska statens utgifter och förbättra infrastrukturen – ett program som inte skiljer sig särskilt mycket från Veltronis.
Många experter i Italien tror att Berlusconi denna gång kommer att stå under hård press från framför allt små- och medelstora företag att driva igenom reformer. Han kan också vänta sig bekymmer från Lega Nord, vars ledare, Umberto Bossi, anser sig dela segern med Berlusconi.
Bossi vill ”Federalism nu!”. Han kräver att norra Italien ska få större kontroll över de ekonomiska tillgångarna, eftersom den norra landsändan bidrar med mycket mer än den södra till statens ekonomi. Den sortens förslag är mycket känsliga i Italien, där problemen i söder hämmar utvecklingen i landet som helhet.
© 2008 TEMPUS/The New York Times