Tempus 2007 v 22

Tidskriften

tidigare veckor:  19  20  21  22  23  24  25  26  27   28 29/30  31  32  33  34  35  36  37  38  39  40  41  42  43  44  45  46  47  48  49  50  51  2007: 01/2  03  04  05  06  07  08  09  10  11  12  13 14 15 16 17 18 19 20 21

Mycket väsen för ingenting?

Thailand överväger att göra buddismen till statsreligion.

Det verkar som om Thailand för första gången överväger att göra buddismen till statsreligion i en ny författning. Ett sådant steg skulle onekligen skärpa motsättningarna i de allt våldsammare sydliga provinserna, där majoriteten av invånarna är muslimer.

Under tryck från mängder av munkar i orangefärgade kåpor, som har demonstrerat på gatorna, och distraherad av andra politiska bekymmer börjar landets militärstödda regering att överväga ett förslag som tidigare har förkastats.
Förslaget om statsreligion kommer i en tid av ökade motsättningar och politiska spänningar i Thailand, vars regering försöker etablera en ny författning, hålla parlamentsval och återinföra demokratiskt styre före årets slut.
Juntan tog makten i en våldsbefriad kupp 19 september, när premiärminister Thaksin Shinawatra avsattes medan han vistades utomlands.

Drygt 90 procent av thailändarna är buddisterna, och Thailand är redan i praktiken en buddistisk stat. Landets ritualer, monarki och nationella identitet är nära kopplade till religionen. Thailand har också namn om sig att vara tolerant och inneslutande, kvaliteter som har satts på hårt prov under den politiska krisen.
Den konstitutionella paragrafen skulle bli mest symbolisk utan juridisk betydelse eller påtagliga följder för religionsutövningen i Thailand. Men bedömare anser att införandet av en statsreligion vore en provokation i en tid när buddister och muslimer för ett allt våldsammare krig mot varandra i landets södra del.
Fler än 2 000 människor har dödats sedan 2004 i en separatistkonflikt i vilken muslimer och buddister blir allt mer fientligt sinnade mot varandra.
”Det skulle bara gynna de militanta, och det skulle underblåsa misstänksamheten även hos moderata muslimer, som redan börjar känna sig marginaliserade”, säger Zachary Abuza, specialist på terrorism och situationen i södra Thailand.

De flesta av Thailands muslimer lever i de tre sydliga provinser, som till för hundra år sedan utgjorde ett självständigt sultanat. Missnöje och ett visst mått av våld har varit konstanta inslag i en region, som känner sig missgynnad och misshandlad av en avlägsen, kulturellt främmande regering.
Statsvetaren Srisompob vid Prins Songkhlauniversitetet i den sydliga provinsen Pattani, säger att motsättningar och misstänksamhet har tilltagit stadigt mellan muslimer och buddister i regionen de senaste månaderna.
”Det blir ännu svårare för den thailändska staten att lösa problemet i söder om vi för in religionen i författningen”, varnar Srisompob, som själv är buddist.
Det rådande författningsförslaget nämner inte buddism som statsreligion utan säger att alla religioner har samma ställning. Efter det att tusentals munkar demonstrerade i Bangkok i april med krav på att buddismen skulle inkluderas i den nya författningen sade den styrande juntans ledare, general Sonthi Boonyaratglin, att: ”Om en paragraf av detta slag i författningen skulle leda till fred i landet, då vore det bäst att inkludera den”.
I det som en del bedömare tolkar som ett försök att avvärja nya konfrontationer, eftersom regeringen står under press från många håll, meddelade den tillförordnade premiärministern, Surayud Chulanont, att han inte heller hade något att invända.

Bedömare påpekar att Thailand, från och med Thaksins styre, har blivit allt mer splittrat mellan rika och fattiga, landsbygd och stad, demokratiska reformvänner och konservativa, etablerade eliter och deras rivaler i Thaksins läger.
De militanta buddisternas kampanj har uppstått ur dessa motsättningar samtidigt som den underblåser de nationalistiska strömningar, som båda sidor av det politiska fältet utnyttjar, förklarar politikerveteranen Surin Pitsuwan, som kommer från södra Thailand.
I takt med att tempel har bombats, munkar har halshuggits och buddistiska lärare och invånare har mördats i söder har buddismen och nationalismen flätats samman. En del buddistiska ledare varnar för att själva religionen attackeras av något som de betraktar som en främmande religion.
”Buddismen är definitivt hotad”, säger Thongchai Kuasakul, ledare för Buddistiskt Nätverk i Thailand, som ledde den största demonstrationen i april. Sanitsuda Ekachai, som skriver i den engelskspråkiga tidningen Bangkok Post, skrev nyligen: ”Kampanjen för en nationell religion äger rum mitt i en utbredd islamskräck bland de buddistiska ledarna”. Hon påpekade att det har delats ut flygblad som pekar ut Islam som ett hot mot den thailändska buddismen.

Ammar Siamwalla, en ledande ekonom i Bangkok med muslimsk bakgrund, påpekar att buddismen, till skillnad från Islam, inte är en politisk religion och att den inte inkluderar något som motsvarar de islamiska lagar som har införts i en del muslimska länder. Med tanke på denna brist på substans är hela debatten meningslös, enligt Siamwalla.
”Jag är förvånad över att en 2 500 år gammal religion måste legitimera sig i ett dokument, som enligt erfarenheten kanske bara varar i tio år eller mindre”, säger han med hänvisning att Thailand byter eller skriver om sin författning jämförelsevis ofta. ”Den thailändska författningen är landets minst respekterade dokument. Den har rivits upp alldeles för många gånger för att den skall få orsaka så här stor uppståndelse”.
SETH MYDANS
Bangkok
© 2007 TEMPUS/The New York Times