Tempus 2008 v 16

Tidskriften

tidigare veckor:  01/2  03  04  05  06  07  08  09  10  11  12  13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29/30 31 32 33 34 35  36 37 38 39 40 41 42 43 44 45 46 47 48 49 50 51 01/02 03 04 05 06 07 08 09 10 11 12 13 14 15

Högsta domstolen går Mugabes ärenden

Zimbabwes högsta domstol avfärdade i början av veckan oppositionens krav på att resultatet av presidentvalet för drygt två veckor sedan skulle offentliggöras omedelbart. Oberoende valövervakare säger att landets autokratiske president, Robert Mugabe, inte fick så många röster som han hade räknat med eller kanske till och med förlorade.

CELIA W DUGGER
Johannesburg
Det oppositionella partiet, Rörelsen för demokratisk förändring (MDC), hävdar att Mugabe och säkerhetsstyrkorna håller sig kvar vid makten i strid mot lagen, och i tisdags utlystes generalstrejk i protest mot regeringspartiet och dess ledare.
”Vi har en regim som har fullbordat konsten att blanda sig i rättsväsendet”, sade oppositionens talesman, Nelson Chamisa. ”Högsta domstolen fungerar som en stöttepelare till den kollapsande regimen”.
Zimbabwiska valfunktionärer meddelade i en statlig tidning förra söndagen att de skulle räkna om rösterna i 23 olika valdistrikt. Enligt oberoende valövervakare är omräkningen olaglig. Den bäddar också för valfusk, eftersom valurnorna inte är tillräckligt säkert förvarade.

Valmyndigheten har tidigare meddelat att oppositionen fick en majoritet av platserna i parlamentet, vilket kostade regeringspartiet Zanu-PF kontrollen över parlamentets underhus för första gången sedan självständigheten 1980. Men en omräkning, som kanske leder till annat resultat i flera valkretsar, skulle kunna hjälpa Zanu-PF att göra anspråk på majoriteten igen.
Västerländska diplomater är djupt pessimistiska när det gäller Mugabes beredskap att avgå frivilligt. De misstänker att han och hans parti gör vad de kan för att manipulera valresultaten och förhala processen så länge som möjligt. Under tiden driver regimen en hård propagandakampanj i ett försök att beröva oppositionen dess övertag.

Många varnar för att miljontals zimbabwier kommer att följa de miljoner som redan har flytt från landet, om Mugabe behåller makten. Omkring 80 procent av invånarna saknar arbete, och hyperinflation har gjort valutan värdelös.
Zimbabwes fackliga ledare beskyller Zanu-PF och Mugabe, som har haft makten i 28 år, för att försöka stjäla valen från oppositionsledaren Morgan Tsvangirai.
”Det råder politiskt katastrofläge i Zimbabwe”, säger Gordon Moyo, som företräder Bulawayo Agenda, en grupp som förespråkar öppen politisk debatt i Zimbabwe.
Oberoende grupper anser, liksom oppositionen, att det finns bevis för att regeringen försöker tysta sina motståndare och driva igenom något som i praktiken är en kupp.
Politiska möten är förbjudna, utländska journalister grips och kvarhålls, och Tsvangirais advokat, Innocent Chagonda, har arresterats.
Elva valfunktionärer har gripits och åtalats för valfusk, vilket enligt deras advokater är helt falska anklagelser. Många samhällsledare säger att dessa gripanden bara syftar till att skrämma lärare och andra offentliganställda, som ansvarar för vallokalerna, att arrangera valfusk om det blir en andra omgång i presidentvalet.
En del bedömare varnar för att den politiska oppositionens handlingsutrymme krymper snabbt. Omräkningen betyder att högsta domstolen inte längre kan betraktas som en effektiv appellationsdomstol, eftersom dess beslut antyder att den är partisk till förmån för Mugabe och hans parti.

I måndags hade ett 40-tal civila organisationer och fackförbund undertecknat ett brev med krav på att Zimbabwes grannländer skulle agera mer resolut och tvinga regeringen att offentliggöra valresultaten.
Många zimbabwiska och andra afrikanska människorättsgrupper och fackligt anslutna var mycket upprörda efter den sydafrikanske presidenten Thabo Mbekis möte med Mugabe förra lördagen, eftersom Mbeki efter mötet deklarerade att det inte rådde kris i Zimbabwe. Mbeki har länge hävdat att bästa sättet att påverka Zimbabwe är med s k tyst diplomati.
Elinor Sisulu, som företräder Kris i Zimbabwe-koalitionen i Sydafrika, understryker att det rådande läget i Zimbabwe är ett tydligt bevis för att den tysta diplomatin har misslyckats. ”Att inte erkänna att en kris föreligger är fel. Det är slarvigt och okänsligt av president Mbeki att fälla ett sådant uttalande. Det är ett sätt att befria Mugabes regim från ansvar”.
© 2008 TEMPUS/The New York Times