Tempus
|
|
Tidskriften
|
tidigare veckor: 19 20 21 22 23 24
25 26
27 |
Ukraina står inför nyval, men faktum är att valet förmodligen inte ändrar någonting.
Demonstranterna samlades utanför riksåklagarens
huvudkontor på onsdagen. De hade lockats till platsen av
rykten om att kommandosoldater stod redo att anfalla, och nu blockerade
de gatorna. Lyudmilla Vlasenko, som hade en megafon i handen,
instruerade övriga demonstranter att göra motstånd
och varnade för NATOs skändliga planer på att
lägga landet under sig.
”Vi vill inte bli Amerikas fångar som Jugoslavien blev”,
sade hon.
Inne i byggnaden fanns ett dussintal parlamentsledamöter
som ockuperade en trappavsats utanför hissen. De svor att
skydda riksåklagaren, Svyataslav Piskun, som till helt nyligen
hade varit medlem i deras Regionparti, vilket hade fått
president Viktor Jusjtjenko att avskeda honom. ”Ge hit författningen”,
sade en ledamot, som därefter bläddrade igenom en författningssamling
i jakten på något slags juridiskt rättfärdigande
av aktionen.
Piskun, som nu har avskedats tre gånger från sin post,
anklagade Jusjtjenko för brottsligt förfarande, och
han har vägrat att avgå. Presidenten anklagade i sin
tur Piskun för att politisera rättsväsendet. Han
har redan per dekret utnämnt en annan person till posten,
men dekretet har ignorerats.
För två och ett halvt år sedan kom Orangerevolutionen
och lovade ukrainarna ett friare, mer demokratiskt styresskick.
Nu befinner sig landet i stället i en konstant politisk kris,
som då och då punkteras av förvirring, kaos och,
faktiskt, komedi.
Landets ledare enades för snart två veckor sedan om
att bryta det politiska dödläget genom att hålla
nyval, det andra på mindre än två år. Men
uppgörelsen, som tycktes vara på väg att brista
bara ett par dagar senare, har inte desarmerat de underliggande
dispyter, som förlamar ukrainsk politik.
Resultatet är inte bara ändlös konflikt utan också
allmän apati, förstärkt med en djup besvikelse,
som landets ledare erkänner att de har orsakat. ”Vi
involverade oss i ett slags juridiskt spel genom att utnyttja
bristerna i våra lagar”, säger Piskun i en intervju
i hans barrikaderade högkvarter. ”Det leder till att
folket förlorar tron på rättsväsendet”,
tillägger han.
Ukraina är onekligen mycket friare än vad det var
2004, när president Leonid Kutjma försökte regissera
valet av efterträdaren Viktor Janukovitj. Ett mått
på den nya friheten är att Janukovitjs parti, Regionpartiet,
erövrade tillräckligt många mandat i fjolårets
parlamentsval för att han skulle kunna bli premiärminister,
trots anklagelserna om valfusk 2004 och trots att Janukovitj begick
brott i ungdomen och har suttit i fängelse.
Ett annat mått på friheten är att allt detta
rapporteras i medierna, som förr egentligen bara var regimens
propagandaredskap.
Men Ukraina har inte lyckats konsolidera demokratin även
om det har anammat det demokratiska systemets yttre former.
Det förekommer mängder av protestdemonstrationer, där
deltagarna ofta är betalda. Politiska hot och farliga balansgångar
tillhör vardagen. För en tid sedan höll allt på
att urarta i våld när inrikesministeriets styrkor ockuperade
Piskuns kontor efter det att presidenten hade försökt
avsätta honom. Dagen därpå deklarerade Jusjtjenko
att ministeriets styrkor stod under hans kommando, och styrkornas
befälhavare förklarade sig lojal med presidenten.
Inrikesminister Vasyl Tsushko togs in på sjukhus i förra
veckan med hjärtproblem. Dagen efter deklarerade en medlem
av ministerns socialistparti att ministern hade förgiftats
av sina motståndare, d v s anhängare till president
Jusjtjenko. ”Vi kommer att namnge dessa personer senare.
Vi vet vem som planerade förgiftningen och när och hur
den iscensattes”, sade partitalesmannen.
Gift tycks vara ett återkommande tema i ukrainsk politik
med tanke på att Jusjtjenko förgiftades strax före
valet 2004. Detta brott är ännu olöst, vilket speglar
det faktum att rättsstaten ännu är ganska svag
i Ukraina. Piskun, som får tillbaka sitt ämbete om
och om igen tack vare domstolar, säger att han, strax före
den senaste avsättningen, hade återupplivat utredningen
om förgiftningen av Jusjtjenko genom att begära in dioxinprover
från Ryssland och andra länder.
Det faktum att den parlamentariska majoriteten, som leds av
premiärminister Janukovitj, växer stadigt, och att ledamöter
i president Jusjtjenkos parti hoppar av fick Jusjtjenko att upplösa
parlamentet i april med det tunna argumentet att parlamentets
ledamöter bytte partier, vilket enligt Jusjtjenko var ”en
fråga om politisk korruption”. Hans motståndare
protesterade med att åtgärden var författningsvidrig,
men när de tog frågan till författningsdomstolen
avskedade Jusjtjenko tre av domstolens 18 domare, som beskylldes
för korruption.
Piskun kontrade med att författningsdomstolen ”är
demokratins ryggrad”. Han erkände att Jusjtjenkos beskyllningar
mot domarna kan ha varit berättigade, men sade att det för
den här sortens frågor finns en vedertagen juridisk
och parlamentarisk process som skall användas, inte presidentdekret.
Jusjtjenko försvarar sina beslut även om han verkar
lite osäker eller till och med resignerad. ”Jag vill
betona att detta inte är en politisk kris”, sade han
i en intervju med hänvisning till oroligheterna runt riksåklagarens
kontor. ”Det är bara en bit av verkligheten i Ukrainas
politiska liv”.
Ukraina är alltjämt ett djupt splittrat land med
en stor rysktalande befolkning, som tar avstånd från
Jusjtjenkos helhjärtade försök att närma sig
Europeiska unionen och NATO på bekostnad av de broderliga
relationerna med Ryssland.
Motsättningarna verkar emellertid allt mindre substantiella
och mer politiska och personliga. Den f d utrikesministern och
ambassaden i USA, Konstijantin Grysjtjenko, som är rådgivare
till Janukovitj, hävdar att Janukovitjs anhängare är
minst lika angelägna om att integrera Ukraina med den globala
ekonomin och, på sikt, med Europeiske unionen. NATO är
däremot mycket impopulärt. Enligt Grysjtjenko handlar
de ukrainska valen lika mycket om personligheter som om politik.
”Folk här röstar på den ledare som de gillar.
Det vore för mycket att säga litar på, men tycker
om är rätta ordet”.
Det största bekymret är att politiska val –
demokratins grundplåtar – förmodligen inte kommer
att leda till någon avgörande förändring
av styrkeförhållandena i parlamentet. I värsta
fall förlängs bara misslyckandet med att bygga upp de
institutioner som behövs för att demokratin skall stärkas,
inklusive åklagarmyndigheter och domstolar, som är
oberoende av presidentdekret och gatudemonstrationer.
Utan institutionella förändringar ”kommer nyvalet
inte att resultera i bättre kvalitet på demokratin”,
varnar Anatolij Kinakh, som blev ekonomiminister efter det att
han hade hoppat av Jusjtjenkos läger tidigare i år.
SEVEN LEE MEYERS
Kiev
© 2007 TEMPUS/International Herald Tribune
