Tempus 2007 v 26

Tidskriften

tidigare veckor:  19  20  21  22  23  24  25  26  27   28 29/30  31  32  33  34  35  36  37  38  39  40  41  42  43  44  45  46  47  48  49  50  51  2007: 01/2  03  04  05  06  07  08  09  10  11  12  13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25

Nu är det Gordon Browns tur

Britterna får efter tio år med Tony Blair en ny ledare, f d finansminister Gordon Brown. Ledarbytet är mera en fråga om stil än substans, eftersom Brown också var med och skapade New Labour.

Storbritanniens nye premiärminister, Gordon Brown, vill att hans Labourparti skall återfinna ”sin själ”. Det sade han i ett anförande häromdagen, när han förberedde sig för att ta över efter Tony Blair och stärka förtroendet för Labourregeringen inför nästa val.
Den nye Labourledaren kallar sig själv ”en övertygelsepolitiker” och vill fördjupa kontakten mellan politiker, parti och väljare. Han har sina rötter i Skottland, där hans far var präst. I mycket ödmjuka ordalag erkände han att han känner ett enormt stort ansvar inför sitt nya uppdrag.

Brown sätter hälsovården, utbildningen och bostadspolitiken i centrum för den inrikespolitiska dagordningen och planerar förändringar i regeringsbyråkratin och en ommöblering i regeringen. Bedömare räknar med att Brown kommer att bryta upp Handels- och industridepartementet genom att flytta handelspolitiken till departementet för internationell utveckling.
Det allra viktigaste för Brown är att förnya och stärka Labour inför nästa val.
”Vi pånyttföddes under Neil Kinnock, John Smith och Tony Blair, därför att vi trodde att partiet måste förändras för att kunna förändra landet. Nu måste vi än en gång bli det parti som står för förändring”; sade Brown.

Värderingar som plikt, ärlighet, hårt arbete och respekt är oumbärliga för ett gott arbete, underströk Brown. ”Jag anslöt mig till detta parti som tonåring, därför att jag tror på dessa värderingar. De styr mitt arbete, de är min moraliska kompass. Och eftersom de är partiets värderingar också måste partiet som jag leder ha mycket mer än politiska program – det måste ha en själ”, sade Brown.
Att ta fasta på partiets värderingar är inte detsamma som att gå till vänster eller ”hitta snabba lösningar”. ”Det är inte så vi arbetar i New Labour”, sade Brown och visade än en gång att han tar avstånd från den tydliga vänsterretorik, som hördes under kampanjen om partiledarskapet.
”De som tror att vi kan nå våra mål genom att återgå till forna tiders misslyckade politik har inte lärt sig läxan från de senaste tio åren”, sade han.
Brown lovar att höja anslagen till utbildningsväsendet från 5 500 pund per elev och skolår till 8 000 pund, vilket motsvarar elevsatsningarna i den privata skolan.

Brown nämnde knappt utrikespolitiken eller det som han medger är ”en splittrande fråga”, nämligen Irak. I stället underströk han bostadspolitiken och meddelade att den nya bostadsministern kommer att ingå i den inre regeringskretsen.
Browns anförande handlade egentligen mer om förändrad stil än förändrad politik. Han uppehöll sig länge vid vikten att vinna väljarnas förtroende, något som har skadats under Blairs tid vid makten.
”Jag säger bara att regeringsmakten aldrig kan ersätta folkets makt. Den tid när Whitehall trodde sig veta bäst är definitivt över”, sade Brown.
Brown presenterade ett paket konstitutionella reformer, som ger parlamentet större makt. I fortsättningen är det parlamentsledamöterna som bestämmer om landet skall gå ut i krig. Allmänheten skall få större inflytande på politiken via s k ”medborgarforum”.
CHRISTOPHER ADAMS
London
© 2007 TEMPUS/Financial Times