Tempus
|
|
Tidskriften
|
tidigare veckor: |
ANDREW BOUNDS
Bryssel
Jordbruket, som länge har betraktats som en sektor i tillbakagång
har de senaste månaderna stimulerats kraftigt av den växande
globala efterfrågan på livsmedel. En konsekvens är
att jordbruksmark i hela Europeiska unionen har blivit markant
dyrare.
Som svar på denna värdestegring har det inrättats
flera nya fonder i syfte att köpa upp mark. I framför
allt Storbritannien, där priset på jordbruksmark har
stigit med 40 procent det senaste året, görs många
affärer.
Braemar, med säte i Manchester, är exempel på
en fond, som sedan den öppnades i fjol dränks i erbjudanden.
”Vi stängde fonden ett par veckor men kommer att öppna
den igen”, berättar Braemars vd, Marc Duschenes. Han
vill inte avslöja hur mycket pengar som har satts in av enskilda
privatpersoner, men berättar att fonden kommer att köpa
sina första 200 tunnland inom kort. Marken kommer sedan att
arrenderas ut, vilket betyder att det kan bli tal om både
avkastning och kapitalvinster.
Braemar stöter på hårt motstånd från
bönder som själva vill expandera, men samtidigt är
det många äldre jordbrukare, som tar chansen och börjar
avveckla sina verksamheter, eftersom marknaden är gynnsam
just nu.
Braemar har också en investeringsfond i Guernsey. ”Vi
har allt från pensionärer som vill undvika arvsskatt
till aktiemäklare, som letar efter trygga investeringsobjekt”,
berättar Duschenes.
Andrew Shirley hos fastighetsbolaget Knight Frank säger
att hans bolag också har inrättat en jordbruksfond
och att priset på jordbruksmark stiger i hela Europa. ”Det
är inte bara i England som marken blir dyrare. Den växande
efterfrågan på livsmedel globalt leder till att investeringsfonder
letar längre och längre bort efter billig mark, och
detta driver priserna uppåt i framför allt Östeuropa
och den forna Sovjetunionen, där det finns potentiellt mycket
produktiva arealer, vars kapacitet är underutnyttjad”,
säger Shirley.
I Litauen kostade ett tunnland 734 euro 2006 jämfört
med 164,3 euro i Luxemburg, som är det dyraste landet. I
Polen ökade det genomsnittliga markpriset med 60 procent
mellan 2003 och 2006.
I grannlandet Ukraina, som inte är med i EU, kommer priset
för den bördigaste arealen förmodligen att fördubblas
från 3 500 dollar per hektar i takt med att investeringsfonderna
börjar köpa mark.
Till och med i Serbien, som inte heller är med i EU, ökar
priserna snabbt. Experterna uppskattar att priset på jordbruksmark
i den bördiga regionen Vojvodina kommer att stiga till mellan
7 000 och 8 000 euro per hektar i år, jämfört
med 5 000 euro i fjol.
Utlänningar får inte köpa mark i Polen förrän
tidigaste 2016, och andra länder har också infört
tidsbegränsade köpstopp för att hindra utlänningar
från att köpa. Det är emellertid ganska enkelt
för investerare att etablera lokala företag för
att kringgå regelverken.
Länder med försäljningsrestriktioner, som exempelvis
Frankrike, är billigast. Där kostar marken ungefär
6 000 euro per hektar, därför att unga, lokala jordbrukare
har förköpsrätt. Men också i Frankrike har
priserna ökat med 50 procent sedan 2003.
Enligt jordbrukarna själva leder de allt striktare miljöskyddsbestämmelserna
också till att priserna stiger. ”Man behöver helt
enkelt större areal för att producera lika mycket som
förr”, säger Peter Gemaelke, chef för danska
jordbrukarförbundet. Han säger att begränsningen
av mängden kväve som får användas per hektar
har lett till mindre skördar.
Även om investerarna gnuggar händerna i väntan
på god avkastning för sina pengar varnas det för
att ta ut glädjen i förskott. ”Tills vi vet exakt
hur stora problem som ekonomin står inför är det
klokt att vara lite försiktig”, säger Mark McAndrew
hos mark- och fastighetsbolaget Strutt&Parker i London.
© 2008 TEMPUS/Financial Times
