Tempus
|
|
Tidskriften
|
tidigare veckor: 19 20 21 22 23 24
25 26
27 |
SHERYL GAY STOLBERG
Washington
Först var det två ledande republikanska senatorer,
som bröt med presidenten på grund av missnöje
med hans Irakpolitik. Sedan övergav mängder av republikaner
honom när det var dags att rösta om en ny invandringslag,
som sedan skickades till sin undergång i senaten, trots
att presidenten hade lobbat intensivt för den.
Och när sedan demokraterna i senatens justitieutskott begärde
in dokument relaterade till ett inhemskt avlyssningsprogram röstade
tre republikaner, inklusive den trogne senatorn Orrin Hatch från
Utah, för förslaget och ytterligare tre republikaner
lade ned sina röster.
För en president, som en gång skröt med att han
hade politiskt kapital och avsåg att använda det, var
avhoppen en tydlig demonstration av att detta kapital snart är
slut.
Medan amerikanerna börjar fundera på vem som skall
efterträda Bush - och de republikanska presidentkandidaterna
fjärmar sig från honom mer och mer - medger till och
med Bushs närmast allierade att det kan bli svårt för
presidenten att leda partiet, för att inte tala om hur svårt
det blir att få den demokratiskt dominerade kongressen att
böja sig för hans vilja.
"När man är nyvald har man vind i ryggen och det
är lättare att övertala", säger senator
Jeff Sessions, republikan från Alabama. "Men de sista
månaderna i vilken administration som helst är viljan
att lyda presidenten markant försvagad, och när det
gäller den nuvarande administrationen är detta fenomen
starkare än vanligt".
Men även försvagade presidenter har stort inflytande;
om inte annat påminner senaste tidens konservativa utslag
från Högsta domstolen om att Bushs arv kommer att forma
politiken under lång tid framöver. Presidenten visade
i konfrontationer mot kongressen om krigsfinansieringen och stamcellsforskning
att han fortfarande har tillräckligt med stöd bland
republikanerna för att underbygga sin vetorätt. Medarbetare
i administrationen framhåller också att presidenten
verkligen inte tänker sitta overksam de sista 18 månaderna.
Men för en president, som tidigare hade nästan absolut
kontroll över sitt parti och en benägenhet att utöva
makten expansivt eller till och med övermodigt har de gångna
veckorna kommit som en påminnelse om allt som har förändrats.
Republikanerna, som intog Vita huset och Kapitolium med brinnande
optimism för bara några år sedan låter
nu som om de befarar en lång nedförsbacke.
En av dem, senator John Thune från South Dakota, som valdes
2004, undrar om nedröstningen av Bushs nya invandringslag
var ett förebud om en final full av motgångar. Kampanjen
inför presidentvalet 2008 börjar ta fart, och Thune
misstänker att det kommer att bli allt svårare att
få igenom nya lagar.
"Många av de stora, viktiga frågorna kommer sannolikt
att läggas på hyllan. Jag hoppas att det inte blir
så, men befarar att det blir så", säger
Thune. "Det som kommer att dominera klimatet här i kongressen
de kommande månaderna är förmodligen Irak".
Ett viktigt mått på Bushs ställning i partiet
tas i september när resultatet av den militära förstärkningen
i Irak skall utvärderas i kongressen. Han kommer förmodligen
att rekommenderas att skifta kurs av sina egna partivänner.
Senatorerna Richard Lugar från Indiana och George Voinovich
från Ohio talar redan nu om en ny kurs i Irak. Till och
med senator Mitch McConnell från Kentucky, republikanernas
ledare, har antytt att republikanerna kommer att kräva en
ny inriktning på Irakpolitiken.
Det svaga stödet för presidenten speglas i opinionsmätningarna,
som avslöjar att republikanernas stöd för Bush
har minskat markant, enligt Andrew Kohut, VD för Pew forskningscenter,
som är partiobundet.
Kohut påpekar att stödet för Bush minskar i alla
partifraktioner. Bland moderata och liberala republikaner stöder
52 procent Bushs sätt att sköta sitt arbete, vilket
är en minskning från 63 procent i april. Bland de konservativa
republikanerna stöds han av 74 procent, jämfört
med 86 procent i april.
Nedröstningen av invandringslagen skulle faktiskt kunna ge
Bush en lättnad, eftersom det betyder att en fråga
som har minskat stödet för honom bland de egna försvinner
från dagordningen. Ett axiom i politiken är att en
förlust aldrig är en seger. Men de konservativa var
så negativa till förslaget om en ny invandringslag,
som de betraktade som en amnesti, att det enligt en del var bättre
för Bush att lagen röstades ned.
"Presidenten hade goda avsikter, hans hjärta satt på
rätt plats, men lagtexten var dålig", säger
senator Jim DeMint från South Carolina. "Om den hade
gått igenom skulle Amerika ha förlorat tron på
kongressen och presidenten. Jag tror att det republikanska partiet
får en nystart nu".
Men lagstiftarna börjar snart koncentrera sig på sina
egna omvalskampanjer, och politiska bedömare förutspår
en svår tid för Bush framöver. Efter att i åratal
ha kunnat kräva att republikanerna skall stödja hans
dagordning och tjäna honom har han vid det här laget
"mycket litet goodwill i lager", säger Calvin Jillson,
statsvetare i Texas, som är Bushs hemstat.
2008 blir ett svårt valår för republikanerna,
och Jillson tror att kongressens republikanska ledamöter
kommer att söka vägledning hos väljarna i de egna
valdistrikten och inte hos Washington eller Vita huset.
Att det fungerar så stod helt klart i fråga om invandringslagen,
eftersom till och med Bushs närmaste allierade i det republikanska
partiet - inklusive två Texassenatorer (John Cornyn och
Kay Bailey Hutchison) - röstade emot honom.
"När John Cornyn sviker presidenten förstår
man att presidenten inte har något att säga till om
längre", säger Jillson.
© 2007 TEMPUS/International Herald Tribune
