Tempus
|
Tidskriften
|
tidigare veckor: 28 29/30
31 32
33 34
35 36
37 38
39 40
41 |
DAVID S CLOUD
Bagdad
President Bush gjorde i början av veckan ett överraskande
besök i Irak, där han underströk att säkerheten
har förbättrats, att det pågår vissa försoningsförsök
mellan landets olika sekter och att utsikterna att skicka hem
amerikanska soldater har förbättrats.
Bushs besök hos militära ledare och irakiska politiker
hade ett tydligt politiskt mål: att försöka hejda
motståndarnas krav på amerikansk reträtt genom
att välkomna det som Bush kallar för senaste tidens
framgångar i Irak och genom att framhålla att amerikanerna
inte kan dra sig tillbaka förrän Irak är stabilt.
Bushs tillbringade sitt tredje besök i Irak i en ensligt
belägen ökenas i den motspänstiga sunniprovinsen
Anbar. Dit kom Iraks premiärminister Nurmi al-Maliki och
andra för att demonstrera att en försoning mellan Iraks
inbördes stridande fraktioner är möjlig om än
ej ett faktum.
Efter samtalen med general David Petraeus, som är USAs
högste befälhavare i Irak, och Ryan Crocker, USAs ambassadör
i Irak, sade Bush att han nu är övertygad om att man
kan bibehålla aktuell säkerhetsnivå i Irak med
färre amerikanska soldater.
Bush sade inte hur många soldater som kan skickas hem eller
om ett tillbakadragande kan bli aktuellt före nästa
vår, när de 30 000 som Bush har skickat till Irak i
år skall skickas hem enligt de ursprungliga planerna.
Bushs kommentarer var, hur som helst, den hittills tydligaste
antydningen om att en truppreduktion kan börja inom några
månader, vilket är ett svar på det växande
motståndet i Washington mot det impopulära kriget och
samtidigt ett argument för att en ändrad strategi inte
behöver vara ett misslyckande.
Besluten tas efter sansade bedömningar av våra
militära experter om förhållandena på marken
inte efter nervösa reaktioner hos politikerna i Washington
eller efter nedslående opinionsmätningsresultat i medierna,
sade Bush inför en grupp soldater, som applåderade
hans uttalande. Vi börjar med andra ord att dra tillbaka
våra styrkor från Irak utifrån en styrkeposition
och efter framgångar, inte av rädsla eller efter misslyckade
insatser. Allt annat skulle bara stärka våra fiender
och öka risken för att de angriper oss på hemmaplan.
Vita hus hemlighöll Bushs Irakresa för att inte äventyra
hans säkerhet. Administrationen utfärdade ett vilseledande
arbetsprogram, enligt vilket Bush skulle lämna Vita huset
på måndagen och hans flygplan skulle fylla på
bränsle i Hawaii. Bush lämnade i stället Vita huset
på söndagskvällen. Han for till flygplatsen utan
den sedvanliga eskorten, och efter en nattflygning kom han till
Irak på måndagseftermiddagen.
Presidenten åtföljdes av utrikesminister Condoleezza
Rice och nationella säkerhetsrådgivaren, Stephen J
Hadley. Försvarsminister Robert Gates och generalstabschefen,
general Peter Pace, flög separat till Irak, där de anslöt
sig till presidenten och hans följe.
Samtidigt som Bush befann sig i Irak började den brittiska
armén att dra sig tillbaka från sin bas i centrala
Basra. Det betyder att Iraks näst största stad kommer
att kontrolleras av enbart inhemska styrkor för första
gången sedan den USA-ledda invasionen 2003.
Britternas reträtt från Basra var väntad, men
den brittiska regeringen har inte presenterat någon tidtabell
för det slutgiltiga tillbakadragandet från Irak.
Måndagens tillbakadragande från Basra kommer sannolikt
att följas av en minskning av den brittiska styrkans storlek
från 5 500 man till 5 000.
Britterna har kritik att vänta för att de överger
Basra och lämnar staden öppen för Mahdimilisen,
som leds av Moqtada al-Sadr, och andra shiitiska grupper, som
motsätter sig de utländska styrkornas närvaro i
Irak. Det är allmänt känd att Mahdimilisen har
infiltrerat säkerhetsstyrkorna och provinsens myndigheter
och departement.
© 2007 TEMPUS/The New York Times