Tempus
|
|
Tidskriften
|
2010: 01 02 03 04 05 06 07 08 09 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 21 22 23 24 25 26 |
Grekland
2011-44 s 4-5
"Krona eller klave? Ja, eller nej?"
Papandreous beslut om folkomröstning är antingen ödesdigert
eller ett mycket smart drag. Insatserna är extremt höga.
En nejröst skulle äventyra uppgörelsen mellan Grekland
och den så kallade trojkan av utländska kreditgivare
- EU, ECB och IMF. Utan hjälppaketet klarar Grekland inte
av att finansiera sina utgifter och skulle tvingas ställa
in betalningarna av löner och pensioner. Ett nej skulle också
vara en misstroendeförklaring mot Papandreous regering och
ett nyval skulle följa.
2011-44 s 5
"Det grekiska dramat fortsätter"
Den grekiska oppositionen reagerade starkt på förslaget
om folkomröstning. Nu måste hela Europa vänta
på utslaget i Greklands folkomröstning i januari vilket
är absurt och leder till total isolering av Grekland i Europa.
Skulduppgörelsen är kopplad till krav på att Grekland
vidtar mycket omfattande avvecklingar av statens utgifter omedelbart,
inte i januari.
Tyskland
2011-44 s 6-7
Tysklands ledare tog initiativet och bringade kritikerna på
skam. Även om hon satt i kläm mellan två sidor.
Starka röster från koalitionspartnern Fridemokraterna
och ledande tyska ekonomer föreslog grekisk statskonkurs
och om nödvändigt att Grekland utesluts ur eurozonen.
Samtidigt som hon kritiserades av sitt eget partis EU-positiva
fraktion för att hon inte levde upp till Tysklands historiska
ansvar för Europas enhet,. Tysklands mäktiga författningsdomstol
uttalade ett starkt stöd för Merkels politik och hjälpte
Merkel att få ett brett stöd vid omröstningen
i förbundsdag om en utökning av räddningsfonden.
2011-44 s 8-9
"Merkel synade bankernas kort"
Till slut stod striden mellan å ena sidan förbundskansler
Angela Merkel och president Nicolas Sarkozy och å andra
sidan det europeiska banketablissemanget - och bankerna förlorade.
Förhandlarna hade i flera timmar försökt övertala
bankerna att gå med på en "frivillig" skuldnedskrivning
av Greklands skulder på 50 %. De vägrade, inte mer
än 21 %, accepterade menade deras ledare. Men Merkels krav
var att antingen acceptera 50 % eller lev med konsekvenserna av
en statskonkurs med risk för ännu större förluster
för bankerna.
Men det finns andra moln på den europeiska himlen än
Grekland: Italiens statsskuld ligger på 120 % av BNP, dubbelt
så stor som eurozonreglerna kräver.
Å andra sidan har Kina, Ryssland och Japan visat intresse
för att investera i stora summor i den europeiska räddningsfonden.
Frankrike
2011-44 s 9-11
"Bonjour Tristesse!"
Frankrikes ekonomi mår inte särskilt bra. Konkurrenskraften
i Frankrike försvagas kontinuerligt. Produktiviteten har
minskat och handelsbalansen ör kroniskt negativ. Statsskulden
ligger på 84,7 % av BNP. Den svaga tillväxten räcker
inte för att, som planerat, till 2013 minska underskottet
till godkänd eurozon-nivå. Det som driver upp kostnaderna
är den växande hären av anställda i offentlig
sektor. Omkring var femte arbetstagare i Frankrike får sin
inkomst av staten.
De franska bankerna har mycket mer grekiska och framför allt
italienska statspapper än deras konkurrenter i Europa.
2011-44 s 11
"Dallas-sur-Seine, en fransk familjefejd"
Skandalerna rumt arvtagerska till kosmetikaimperiet L'Oréal,
Liliane Bettencourt, har skakat den franska staten och dess president.
Det började som en fejd mellan en gammal änka, den rikaste
i landet, och hennes dotter Francoise Bettencourt-Meyers, som
fruktade att modern sol-och-vårades av sin butler, den homosexuelle
playboyen/fotografen. Undersökningar ledde till misstankar
om skattefusk i stor skala. Det handlade om kampanjdonationer
till medlemmar av Sarkozys parti och en uppenbar intressekonflikt
för Sarkozys kampanjledare 2007, Eric Woerth, vars fru arbetade
för Liliane Bettencourts ekonomiska rådgivare. I förra
veckan anklagades chefen för Frankrikes inhemska underrättelsetjänst
för att ha spionerat på en reporter som arbetar med
fallet.
Bulgarien
2011-44 s 12
"Bulgarien valde ny president"
Rosen Plevneliev, före detta entreprenör och infrastrukturminister,
vann presidentvalet i Bulgarien. Han segrade mot socialisten Ivailo
Kalfin och det innebär att regeringspartiet, Medborgare för
europeisk utveckling (GERB) nu kontrollerar alla de högsta
ämbetena och får lättare att driva igenom smärtsamma
ekonomiska reformer.
Rosen Plevneliev vann med 55 % mot 45. Han har lovat att minska
budgetunderskottet och driva en näringslivsvänlig politik.
Tyskland, Turkiet
2011-44 s 12-13
"Gästarbetarna är inte gäster längre"
Det är exakt 50 år sedan Turkiet började exportera
arbetskraft till Tyskland. Många gästarbetare stannade
kvar i Tyskland, där 2,5 miljoner invånare har turkisk
bakgrund. Arrangemanget varade från 1961 till 1973 då
den tyska ekonomin mattades av. Några familjer har bott
i Tyskland i tre generationer. Vissa stadsdelar i tyska städer,
till exempel Kreuzberg, är övervägande turkiska
och detta underblåser debatten om integration.
Tyskland, Europa
2011-44 s 14-16
"Pirater utmanar konventionerna"
Unga aktivister vänder upp och ned på förväntningarna
i Tyskland och politiska gröngölingar höjer rösten
runt om i Europa i takt med att missnöjet växer.
I Berlins regionparlament tillhör 15 av församlingens
149 ledamöter Piratpartiet. Partiet upp och ned på
alla prognoser i de regionala valen i Berlin i september genom
att ta en plats från Fridemokraterna, Angela Merkels samarbetspartners
i den federala koalitionsregeringen. Partiet, som är en avläggare
till det svenska Piratpartiet, som i sin tur började som
en hackerrörelse, bildades 2006. Under större delen
av de fem år som har gått sedan dess har partiet i
stort sett ignorerats. Knappast någon tog partiet på
allvar.
Piratpartiet är inte ett isolerat undantag i Berlin. Det
finns ett liknande ungerskt parti som tog 16 mandat i det nationella
partiet förra året och som vill erbjuda väljarna
ett alternativ. Virag Kaufer menar att hennes partis framgångar
är ett led i en global trend. I Bratislava i Slovakien lyckades
ett litet parti - det uttalat marknadsvänliga Frihet och
Solidaritet - sabotera den första omröstningen om EUs
räddningsfond.
I Polen chockerade ett splitt nytt parti - Palikot - genom att
gå starkt framåt i valet. Det är uppkallat efter
den karismatiske grundaren Janusz Palikot. Partiet föreslår
att man ska ta ner korset i plenisalen i Sejman och att man ska
införa registrerat partnerskap för homosexuella.
USA
2011-44 s 18
"Republikanerna ligger i startgroparna"
Den siste oktober var sista dagen att anmäla sig som republikansk
kandidat i det amerikanska presidentvalet nästa år.
Sällan har ytterlighetskandidater dominerat så starkt
i det republikanska startfältet. Partiet är splittrat
i en moderat falang som tycks ha bestämt sig för Mitt
Romney och en radikal falang, Tea partyrörelsen, som byter
favorit om och om igen. Just nu är den politiske novisen,
afroamerikanen Herman Cain favoriten. Han vill bygga ett starkströmsstängsel
utmed gränsen till Mexiko för att stoppa den illegala
invandringen. Högerfalangen i partiet har svårt för
Romney för hans medlemskap i mormonkyrkan, hans liberala
syn på abort och hans hälsovårdsreform i delstaten
Massachusetts. Demokraterna anser att Mitt Romney är den
farligaste motståndaren till Barack Obama.
2011-44 s 19-20
"De aningslösa"
För Republikanska presidentkandidater är resten av världen
en bisak.
Den som ska leda supermakten USA måste känna till världen
- eller låtsas göra det. Konkurrenterna om Republikanska
partiets nominering struntar i denna regel. De erkänner öppet
att de är utrikespolitiskt okunniga och ser detta som ett
plus i striden mot Obama. Denna absurda strategi tycks märkligt
nog fungera.
Men om det inte gäller pengarna är amerikanerna inte
särskilt intresserade ens av EU och Europa. Utrikespolitik
- som har varit ett viktigt tema i de två föregående
presidentvalen - spelar numera en undanskymd roll.
De republikanska kandidaterna vet detta. Och därför
försöker de inte ens dölja sin okunskap på
det utrikespolitiska området. Republikanernas tankar och
paroller i striden mot Obama handlar uteslutande om nya jobb och
statens budget. Resten av världen är en bisak.
2011-44 s 21
"Amerikas inflytande i världen avtar"
Denna vecka sammanträder G20-länderna i Cannes. Där
möter den förut enda supermakten USA allt hårdare
konkurrens från andra stormakter. På vägen dit
kan Kinas president Hu Jintao fundera på en vädjan
om ett bidrag på tiotals miljarder dollar till Europas stödfond.
USAs president Barack Obama däremot har inget att erbjuda.
Hans pengar är slut. Ett talande exempel på Amerikas
minskande inflytande.
De senaste månaderna kan mycket väl markera tidpunkten
när USA avsade sig en del av ansvaret för världens
väl och ve. "Vi har inte längre råd att skriva
ut checkar till hela världen och skicka soldater till när
och fjärran som vi gjorde förr". Så säger
David J Rorhkopf, som satt i Clintons regering och som nyss kommit
med boken "Running the World". Han pekar på de
enorma kostnaderna för kriget i Irak som USA finansierade
nästan på egen hand, medverkade till den statsskuld
och det budgetunderskott som nu hindrar USA från att hjälpa
Europa i dess ekonomiska kris. Det är inte riskfritt för
USA. Kina kommer till exempel att kräva något från
Europa som tack för hjälpen, som till exempel att inte
längre stötta USA i dess strävan att få Kina
att skriva upp sin valuta vilket skulle underlätta den amerikanska
exporten.
Libyen
2011-44 s 22
"En ny tidtabell"
Nu när Muammar Gaddafi är borta måste libyerna
bygga ett helt nytt system. Libyen har inga licensierade politiska
partier. Den 23 oktober deklarerade Libyens nya härskare
att deras land var befriat. Nu ska ordföranden i det styrande
Nationella övergångsrådet inom några veckor
utse en interimsregering. Inom tre månader ska denna anta
nya preliminära vallagar. Och inom åtta månader
ska libyerna välja cirka 200 delegater till en församling
som ska formulera en ny författning som sedan ska godkännas
i en folkomröstning i mitten av 2013. Och sedan blir det
val av parlament och president. Till skillnad från Tunisien
måste Libyen börja från scratch.
I ett tal för att deklarera Libyens befrielse sa Abdel Jalil,
fungerande president, att landets lagar bör utgå från
Sharia, att penningutlåning mot ränta ska förbjudas
och att polygami ska tillåtas.
Ett viktigt första steg måste bli att man tar kontroll
över de paramilitära styrkor de solar sig i glansen
över överste Gaddafi. De måste integreras i en
nationell armé.
Rivaliteten mellan Bengazi och Tripoli om kontrollen över
oljesektorn är hård. Det är oklart vem det är
som har rätt att skriva kontrakt med nya investerare.
2011-44 s 23-24
"Svart och vitt i Libyen"
Vad händer när smekmånaden är över?
Amnesty International och Human Rights Watch har båda rapporterat
om godtyckliga gripanden, tortyr och avrättning av svarta.
Trots att Libyen länge har haft en ganska stor svart befolkning
finns det inga svarta i övergångsregeringen och det
finns inga svarta i den ekonomiska och kulturella eliten. Staden
Tawergha, en liten stad mellan hamnstaden Misrata och Gadaffis
hamnstad Sirte, hade drygt 30 000 invånare men nu är
den etniskt rensad. Tawergha förblev Gadaffi trogen ända
in i det sista. Gaddafi skämde bort det svarta Afrika mera
än arabvärlden och idag är landets svarta invånare
lovligt byte. I de många nystartade tidningarna surrar det
av rykten om bland annat svarta män som specialiserar sig
på våldtäkt och säljer viagrapaket som de
tidigare fått av Gaddafi.
Religiositeten har släppts fri. "Omskolningen"
för fångar som stod på Gaddafis sida består
i att läsa Koranen från morgon till kväll. Omskolningscentrets
ledare, Imam Haitem, vill att Libyen ska bli en modern, islamisk
stat: "Ungefär som Saudiarabien", förklarar
han (!).
Syrien
2011-44 s 25-26
"Regimen ger inte efter en tum"
Syrien är ett djupt splittrat land, men regimen är säker
på att den kommer att krossa upproret och resa sig starkare
än förut.
På gatorna i huvudstaden Damaskus, där upproret inte
har fått fotfäste och Assad fortfarande kan räkna
med betydande stöd, ser allt normalt ut på ytan, och
Assad och hans allierade inte bara verkar vara utom omedelbar
fara, utan de känner inte heller någon press att gå
med på eftergifter.
Men ekonomin är på väg att implodera, och protestaktionerna
fortsätter runt om i landet, där en väpnad revolt
kan vara under uppsegling.
Sydkorea
2011-44 s 27
"Sydkorea sparar för en framtida återförening"
Sydkorea skapar en fond som ska finansiera återföreningen.
Med tiden ska den innehålla 50 miljarder dollar. Återföreningsminister
Yu Woo-ik vädjar till sydkoreanerna att glömma 60 års
fiendskap på den delade halvön. Enligt Yu kan återföreningen
kosta upp emot 240 miljarder dollar vilket motsvarar nästan
en fjärdedel av Sydkoreas BNP 2010. Nordkoreas befolkning
är hälften så stor som Sydkoreas. Återföreningen
ska gå över flera generationer och Yu räknar med
stöd från andra länder. Kanske från Kina
som idag svarar för 83 % av Nordkoreas internationella handel.
2011-44 s 28
"För våra förfädersskull"
Landets unga tycker inte att återförening är ett
viktigt mål. De känner ingen gemenskap med det totalitära,
slutna Nordkorea och dess auktoritära regim. Sydkoreasunga
ifrågasätter i växande utsträckning ett av
nationens allt överskuggande mål. De tror inte på
att en eventuell återförening med Nordkorea kommer
att återskapa ordningen och läka gamla sår; de
tror snarare att en återförening skulle förvandla
ett välmående land till ett kaotiskt land. Mer än
hälften av de tillfrågade sydkoreanerna i tonåren
och tjugoårsåldern tycker inte ens att en återförening
är nödvändig - detta trots att de sedan femteklass
i grundskolan har fått lära sig att återföreningen
är ett nationellt mål.
I motsats till alla äldre politiker i landet, inklusive återföreningsminister
Yu Woo-ik, för vilka återföreningsmålet
är den vägledande ideologin.
Ukraina
2011-44 s 31
"Befria Julia!"
Representanter för den ukrainska oppositionen ockuperar parlamentet
och kräver "Frihet för Julia". En domstol
i Kiev dömde nyligen oppositionsledaren Julia Timosjenko
till sju års fängelse för maktmissbruk. EU kritiserar
den fällande domen och betecknar den som politisk.
Kirgizistan
2011-44 s 31
"Oppositionen godkänner inte valresultatet"
Premiärminister Almasbek Atambajev i Kirgizistan vann de
första fria presidentvalen i det krisdrabbade landet. Kandidaterna
på andra och tredje plats vill inte erkänna sig besegrade.
Adachen Madumarov säger att valet borde ogiltigförklaras
och Katsjimbek Tasjijev varnar för att valresultatet "oundvikligen
skulle leda till oroligheter". Atambajev är socialdemokrat
och fick runt 63 % av rösterna. Han står nu inför
uppgiften att skapa enighet mellan landets nordliga del som domineras
av en prorysk elit och nomader och den sydliga delen som präglas
av handel och basarkultur. Försoning behövs också
mellan kirgizerna och den uzbekiska minoriteten i söder.
I etniska oroligheter mellan de båda grupperna dödades
cirka 2000 människor sommaren 2010.
FN, USA
2011-44 s 31
"Unesco misshagar Washington"
USA stopper bidragen till FNM-organisationen Unesco på grund
av Unescos beslut att inkludera Palestina som medlem. Det innebär
att Unesco tills vidare mister ett bidrag på 60 miljoner
dollar per år. Redan i november dras bidraget in med omedelbar
verkan. Palestinas ansökan om medlemskap godkändes av
minst två tredjedelar av FNs 193 medlemmar.
