Tempus
|
|
Tidskriften
|
tidigare veckor: 19 20 21 22 23 24
25 26
27 |
KIRK SEMPLE
Erbil, Irak
Den regionala regeringen i Kurdistan är säker på
att regionen har kapacitet att konkurrera med Dubai. Man planerar
att investera 325 miljoner dollar i en modern terminal på
den internationella flygplatsen i Erbil för att kunna ta
emot miljontals passagerare varje år. En nästan halv
mil lång landningsbana skall byggas för att kunna ta
emot den nya dubbeldäckaren Airbus A380.
"Vi påstår inte att Kurdistan är himmelriket,
men vi informerar investerare om att det skulle kunna vara ett
himmelrike", säger Herish Muharam, ordförande i
kurdiska regeringens investeringsbyrå.
Medan resten av Irak befinner sig i en ödesdiger våldsspiral
gläds Kurdistan åt relativ politisk stabilitet och
bara visst våld, vilket delvis beror på sekteristisk
och politisk homogenitet, som inte finns i resten av landet. Den
kurdiska regionen har i princip varit autonom sedan 1991, när
den amerikanska militären etablerade en flygförbudszon.
Regionens status har sedan dess formaliserats i Iraks nya författning.
Många kurder skulle visserligen önska att Kurdistan,
som har 4,2 miljoner invånare blev helt självständigt,
men regionen har i vilket fall som helst sin egen armé
och i princip fullständig kontroll över territoriet.
Kurdistans välgång speglas framför allt i den
våg av byggande och investeringar som har dragit fram genom
regionen de senaste fyra åren. Irakier och utlänningar
har investerat miljarder dollar i fast övertygelse om att
regionen kommer att förbli relativt fredlig även om
det bryter ut regelrätt inbördeskrig i resten av Irak.
Explosioner och bombattentat, ruiner och blod är vardag på
andra ställen i Irak, men i Kurdistan är det byggkranar
som dominerar landskapet, där hotell, shoppingcentra och
bostads- och kontorskomplex växer som svampar ur marken.
Mycket av pengarna kommer utifrån, inklusive från
USA, Europa, länderna vid Persiska viken, Iran och Turkiet.
Kurdistans regering har lagt speciell vikt vid att locka investerare
från USA och Storbritannien, vilket har resulterat i en
annonskampanj på engelska kallad "The Other Iraq"
(Det Andra Irak). Kampanjen inkluderar TV-reklam med romantiska
bilder från Kurdistans berg och vinkande, änglalika
barn. "Landet är spektakulärt och fullt av glädje",
påstår en röst i den 30 sekunder långa
filmsnutten. "Detta är ingen dröm, det är
det andra Irak".
Regeringen har också anlitat lobbyister i Washington för
att berätta om regionens utvecklingsplaner. Amerikanska UD
har uppmanats att eliminera Kurdistan från den allmänna
rekommendationen att inte besöka Irak. Irakiska regeringsrepresentanter
betraktar förstås besöksvarningen som ett hinder
för investeringar och turism.
Men trots det negativa rådet går utvecklingen i Kurdistan
rasande snabbt. Byggföretag och entreprenörer har röjt
savann och buskmark i den regionala huvudstaden för att göra
plats för stora bostadsområden, som får namn
i stil med "engelska Byn nr. Fem".
Ett område - "Drömstaden" - marknadsförs
som "den elegantaste kvadratkilometern i hela Irak"
- och det kommer att inkludera ca 1 200 hus till ett pris motsvarande
mellan 180 000 och 700 000 dollar plus tre skolor, butiker, en
restaurant, fritidsanläggning, kasino och en moské,
enligt Amer Ibrahim, som är Drömstadens VD och arkitekt.
Delägarna i Drömstaden bygger också en stor butiksgalleria
av amerikansk typ och fyra kontorstorn i centrala Erbil. Allt
detta kommer att ligga bara några få kvarter från
det gamla citadellet, som är ett av världens äldsta,
ständigt och alltjämt bebodda platser.
Flera lyxhotell byggs också. Ett samarbetsprojekt mellan
österrikiska, turkiska och kurdiska investerare kommer att
resultera i ett sjukhus med 500 vårdplatser.
Det talas till och med om att anlägga en Burger King-restaurant
och en skidort med liftar och allt.
På frågan om vilka idéer och projekt som intresserar
investerarna mest svarar Ibrahim: "Allt, allt, allt. Här
finns brist på allting. Här saknas tjänster och
infrastruktur".
Trots alla skinande nya byggnader i Kurdistan finns det uppenbara
brister i den offentliga sektorn. De av Kurdistans invånare,
som är hänvisade till den offentliga sektorn, får
i bästa fall tillgång till el under tre timmar per
dag. Många företag och välbärgade privatpersoner
har egna generatorer. Inte alla områden i regionen har tillgång
till rent dricksvatten, och hälsovården och utbildningssektorn
är kraftigt underfinansierade och undermåliga. Det
finns inga reningsverk, och avloppssystemen är inadekvata.
Ett vanligt regnväder förvandlar gatorna till lervälling.
Direkt efter amerikanernas invasion närde politikerna i Kurdistan
en så desperat önskan om investeringar att de skrev
under en uppsjö av projekt utan att närmare undersöka
befolkningens behov. "Regeringen började bygga som en
galning", säger Douglas Layton, chef för Kurdistans
utvecklingsföretag, som är en offentlig och privat investeringskonsult.
"Det fanns ingen övergripande plan", säger
Layton.
Saken blev inte bättre av att korruptionen grasserade. "Korruptionen
uppstod därför att det rådde sådan brådska
med alla projekt", tror Muharam vid den statliga investeringsbyrån.
Många projekt gick i graven på grund av penningbrist.
Erbil är idag fullt av halvfärdiga byggnader, vägar
och broar.
Regeringen försöker nu etablera ett mer transparent
kontraktssystem och korrigera obalansen mellan den privata och
den offentliga sektorn. Muharam påpekar att regeringen dessutom
försöker stärka banksystemet och försäkringslagarna
för att skapa fördelaktigare villkor för investerare.
Regeringen införde i fjol en ny investeringslag, som erbjuder
utomstående investerare generösa fördelar, inklusive
rätten till hundraprocentigt ägande, skatte- och tullreduktioner,
partnerskap och rätt att ta hem vinster. Regeringen har också
skänkt mark till byggföretag för att stimulera
byggandet.
Regeringsrepresentanter och investerare hävdar att Kurdistan
idag är ett utmärkt ställe att etablera sig i väntan
på en fredligare utveckling i resten av Irak. "Man
kan göra affärer här idag, och när läget
stabiliseras i söder är det bara att flytta söderut",
säger Layton, som dock medger att utsikterna just nu är
ganska mörka.
I december i fjol startade Austrian Airlines (AA) en flygförbindelse
två gånger i veckan mellan Wien och Erbil, varmed
AA blev första kommersiella flygbolag som flyger till Irak
sedan 2003. Flygplatschefen, Taher Horami, berättar att han
håller på att förhandla med andra stora internationella
flygbolag, som vill flyga till Kurdistan.
Som ett mörkt moln över alla planer ligger frågan
vad som händer om läget i resten av Irak fortsätter
att försämras. Kommer lugnet att hålla i sig i
Kurdistan? Och om inte, kommer alla investeringar att gå
förlorade?
Två lastbilsbomber i maj mot offentliga kurdiska mål,
inklusive ett i centrala Erbil, väckte stor oro bland invånarna
och de valda politikerna, inte bara därför att de var
så dödliga (minst 69 människor dog) utan också
därför att det senaste självmordsattentatet dessförinnan
i Kurdistan inträffade för två år sedan.
Harry J Schute, amerikansk säkerhetsrådgivare till
den kurdiska regionregeringen, säger att attackerna kanske
syftade till att straffa regionregeringen för att den hade
skickat peshmergasoldater som förstärkning till centralregeringen
i Bagdad. Upproriska grupper i Irak har många gånger
kritiserat de kurdiska myndigheterna för deras sekularism
och samarbete med västmakterna.
Kurderna räknar med ökad upprorisk aktivitet när
folkomröstningen om huruvida det oljerika Kirkuk skall få
annektera ett omstritt område i norra Irak. Många
sunniaraber och shiiter motsätter sig förslaget. Den
irakiska författningen föreskriver att en folkomröstning
skall äga rum i slutet av året, men något datum
har inte bestämts ännu.
De senaste terrorattentaten var mycket våldsamma, men det
verkar inte som om de stoppade något utvecklingsprojekt.
Kurdistans förespråkare pekar på regionens homogenitet,
dess starka militär och välutvecklade underrättelsenätverk
som buffertar mot okontrollerat våld. "Kurdistan är
relativt säkert", säger Layton, en amerikan som
har arbetat i Kurdistan i många år. "Det är
inte perfekt, men jag tar hellre en promenad på gatorna
i Erbil än på Detroits, New Yorks, Washingtons eller
Chicagos gator", säger han.
Men inte ens Layton lämnar allt åt slumpen. Under intervjun
sitter hans livvakter utanför hans kontor, och bakom skrivbordsstolen
sår en Kalasjnikov lutad mot väggen bredvid ett paraply.
© 2007 TEMPUS/The New York Times
