Tempus
|
![]() |
Tidskriften
|
tidigare veckor: 28 29/30
31 32
33 34
35 36
37 38
39 40
41 |
Moderniseringen av världens äldsta tunnelbana har gått snett, vilket londonborna snart lär märka.
THOMAS HÜETLIN
London
Davina Lowe står tillsammans med flera hundra andra resenärer
utanför stationen Kings Cross och väntar på en
buss, som åtminstone erbjuder henne en ståplats på
några få kvadratcentimeter. Den blonda sjuksköterskan
har stigit upp en timme tidigare än vanligt denna morgon
på grund av tunnelbanestrejken, men i trängseln med
andra pendlare har hon svårt att behålla sitt brittiska
jämnmod. Jag hyser inte minsta förståelse
för de strejkande, klagar hon. De gör mig
rasande. De tjänar bra med pengar, och många sjuksköterskor
önskar att de hade lika goda arbetsvillkor.
Det som tyska tågförare misslyckades med har blivit
verklighet i London: samtidigt som sommarlovet tog slut beslöt
fackförbundet RMT (järnväg, sjö och transport)
att ställa in allt underhållsarbete på nio av
Londons tolv tunnelbanelinjer, varmed de placerade drygt tre
miljoner dagliga användare av tunnelbanan i ett hopplöst
trafikkaos. Många pendlare passerades förbi på
hållplatserna av flera överfulla bussar innan de lyckades
komma ombord på någon buss.
Strejken, som enligt fackförbundsledaren Bob Crow kan komma
att återupptas, är för närvarande kulmen
på en kris i trafikbolaget Metronet, som driver tunnelbanetrafiken.
Det privata konsortiet Metronet, som bildades 2003, ansökte
i juli om konkurs och drivs sedan dess av konkursförvaltaren.
Londons borgmästare, Ken Livingstone, hade visserligen
lovat Metronets anställda jobbgaranti och pensionsgarantier,
men Crow ville ändå, enligt den brittiske trafikexperten
Christian Wolmar, visa musklerna.
Det sägs att RMT-ledaren har en Leninbyst i bokhyllan på
sitt kontor och räknas som en obehaglig vänsterfanatiker
även bland vänsterpolitiker som Livingstone. Borgmästaren
beskrev också RMTs strejk som den mest vansinniga
någonsin.
Men Livingstone är inte bara Crows motståndare. Han
var också från början en av de skarpaste kritikerna
av Metronet, som är ett privatiseringsprojekt enligt den
s k Public Private Partnership-modellen, som innebär ett
samarbete mellan stat och privat näringsliv.
Metronet, som är ett konsortium mellan byggkoncernen Balfour
Beatty, projektföretaget WS Atkins, det kanadensiska teknikföretaget
Bombardier, den franska energijätten EDF och dricksvattenleverantören
Thames Water, skulle enligt den förre finansministern och
nuvarande premiärministern Gordon Browns planer utföra
en snabb och brådskande modernisering av tunnelbanan, som
har försummats av staten i många årtionden. Metronet,
som skulle köra tågen in i framtiden hamnade i stället
i konkurs.
Trots ett tillskott på motsvarande omkring 1,3 miljarder
euro, som Metronet fick av Londons trafikmyndigheter till underhålls-
och moderniseringsarbeten, hade konsortiet på grund av förluster
på 30 miljoner pund i veckan så stora skulder att
den totala skulden 2010 enligt kalkylerna skulle hamna på
ca 2 miljarder pund (ca 28 miljarder kronor).
För att avvärja åtminstone de mest brådskande
betalningsbekymren anhöll Metronet i juli i år om ett
tillskott på ytterligare 551 miljoner pund (7,7 miljarder
kronor). Myndigheten beviljade bara ungefär drygt en femtedel
av beloppet, varpå Metronet ställde in betalningarna.
Skulderna som den mycket misslyckade moderniseringen har orsakat
kommer sannolikt att lämpas över på skattebetalarna.
Om det funnes en guldmedalj för inkompetens skull Metronets
ledning vinna den lätt, sade borgmästare Livingstone.
Det ligger inte bara inkompetens bakom fiaskot, utan Metronet
tycks också ha uppfattat delprivatiseringen som ett slags
självbetjäningsbutik. Kontrakt delades ut till egna
dotterbolag, som sockrade fakturorna, varefter kostnaderna löpte
amok och hålet i Metronets kassa blev större och större.
Att det går att driva tunnelbanan i London på annat
sätt bevisar ett litet privat konsortium, som heter Tube
Lines, som sköter de resterande tre tunnelbanelinjerna. Företaget
bjuder ut förekommande arbeten på entreprenad och går
med vinst.
Metronet lämnar en jättestor byggarbetsplats efter sig:
stora delar av det totalt 408 kilometer långa tunnelbanenätet
härstammar från den tid när drottning Victoria
styrde imperiet. Kostnaden för den nödvändiga moderniseringen
av världens äldsta tunnelbana, som togs i bruk 1863,
beräknades redan 2003 till 30 miljarder pund (ca 420 miljarder
kronor).
Om londonborna förskonas från ytterligare styrkeuppvisningar
från fackförbundsledaren Crow får de det tvivelaktiga
nöjet att dagligen kämpa sig till en plats i de illa
ventilerade, kroniskt överfulla och ständigt trasiga
tågen, som förmodligen har världens högsta
biljettpriser.
Den kroniska underfinansieringen av den offentliga infrastrukturen
är klassisk brittisk stil, säger trafikexperten
Tony Travers vid London School of Economics. På kontinenten
skulle man aldrig tolerera det här, men här rullar folk
bara med ögonen, biter ihop och säger att det faktisk
kunde vara värre.
© 2007 TEMPUS/Der Spiegel