Tempus 2007 v 38

Tidskriften

tidigare veckor: 28 29/30  31  32  33  34  35  36  37  38  39  40  41  42  43  44  45  46  47  48  49  50  51   2007: 01/2  03  04  05  06  07  08  09  10  11  12  13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29/30 31 32 33 34 35 36 37

Inkompetensen har triumferat

Moderniseringen av världens äldsta tunnelbana har gått snett, vilket londonborna snart lär märka.

THOMAS HÜETLIN
London
Davina Lowe står tillsammans med flera hundra andra resenärer utanför stationen Kings Cross och väntar på en buss, som åtminstone erbjuder henne en ståplats på några få kvadratcentimeter. Den blonda sjuksköterskan har stigit upp en timme tidigare än vanligt denna morgon på grund av tunnelbanestrejken, men i trängseln med andra pendlare har hon svårt att behålla sitt brittiska jämnmod. ”Jag hyser inte minsta förståelse för de strejkande”, klagar hon. ”De gör mig rasande. De tjänar bra med pengar, och många sjuksköterskor önskar att de hade lika goda arbetsvillkor”.

Det som tyska tågförare misslyckades med har blivit verklighet i London: samtidigt som sommarlovet tog slut beslöt fackförbundet RMT (järnväg, sjö och transport) att ställa in allt underhållsarbete på nio av Londons tolv tunnelbanelinjer, varmed de placerade drygt tre miljoner dagliga användare av tunnelbanan i ett hopplöst trafikkaos. Många pendlare passerades förbi på hållplatserna av flera överfulla bussar innan de lyckades komma ombord på någon buss.
Strejken, som enligt fackförbundsledaren Bob Crow kan komma att återupptas, är för närvarande kulmen på en kris i trafikbolaget Metronet, som driver tunnelbanetrafiken. Det privata konsortiet Metronet, som bildades 2003, ansökte i juli om konkurs och drivs sedan dess av konkursförvaltaren.

Londons borgmästare, Ken Livingstone, hade visserligen lovat Metronets anställda jobbgaranti och pensionsgarantier, men Crow ville ändå, enligt den brittiske trafikexperten Christian Wolmar, ”visa musklerna”.
Det sägs att RMT-ledaren har en Leninbyst i bokhyllan på sitt kontor och räknas som en obehaglig vänsterfanatiker även bland vänsterpolitiker som Livingstone. Borgmästaren beskrev också RMTs strejk som ”den mest vansinniga någonsin”.
Men Livingstone är inte bara Crows motståndare. Han var också från början en av de skarpaste kritikerna av Metronet, som är ett privatiseringsprojekt enligt den s k Public Private Partnership-modellen, som innebär ett samarbete mellan stat och privat näringsliv.
Metronet, som är ett konsortium mellan byggkoncernen Balfour Beatty, projektföretaget WS Atkins, det kanadensiska teknikföretaget Bombardier, den franska energijätten EDF och dricksvattenleverantören Thames Water, skulle enligt den förre finansministern och nuvarande premiärministern Gordon Browns planer utföra en snabb och brådskande modernisering av tunnelbanan, som har försummats av staten i många årtionden. Metronet, som skulle köra tågen in i framtiden hamnade i stället i konkurs.

Trots ett tillskott på motsvarande omkring 1,3 miljarder euro, som Metronet fick av Londons trafikmyndigheter till underhålls- och moderniseringsarbeten, hade konsortiet på grund av förluster på 30 miljoner pund i veckan så stora skulder att den totala skulden 2010 enligt kalkylerna skulle hamna på ca 2 miljarder pund (ca 28 miljarder kronor).
För att avvärja åtminstone de mest brådskande betalningsbekymren anhöll Metronet i juli i år om ett tillskott på ytterligare 551 miljoner pund (7,7 miljarder kronor). Myndigheten beviljade bara ungefär drygt en femtedel av beloppet, varpå Metronet ställde in betalningarna.
Skulderna som den mycket misslyckade moderniseringen har orsakat kommer sannolikt att lämpas över på skattebetalarna. ”Om det funnes en guldmedalj för inkompetens skull Metronets ledning vinna den lätt”, sade borgmästare Livingstone.

Det ligger inte bara inkompetens bakom fiaskot, utan Metronet tycks också ha uppfattat delprivatiseringen som ett slags självbetjäningsbutik. Kontrakt delades ut till egna dotterbolag, som sockrade fakturorna, varefter kostnaderna löpte amok och hålet i Metronets kassa blev större och större.
Att det går att driva tunnelbanan i London på annat sätt bevisar ett litet privat konsortium, som heter Tube Lines, som sköter de resterande tre tunnelbanelinjerna. Företaget bjuder ut förekommande arbeten på entreprenad och går med vinst.
Metronet lämnar en jättestor byggarbetsplats efter sig: stora delar av det totalt 408 kilometer långa tunnelbanenätet härstammar från den tid när drottning Victoria styrde imperiet. Kostnaden för den nödvändiga moderniseringen av världens äldsta tunnelbana, som togs i bruk 1863, beräknades redan 2003 till 30 miljarder pund (ca 420 miljarder kronor).

Om londonborna förskonas från ytterligare styrkeuppvisningar från fackförbundsledaren Crow får de det tvivelaktiga nöjet att dagligen kämpa sig till en plats i de illa ventilerade, kroniskt överfulla och ständigt trasiga tågen, som förmodligen har världens högsta biljettpriser.
”Den kroniska underfinansieringen av den offentliga infrastrukturen är klassisk brittisk stil”, säger trafikexperten Tony Travers vid London School of Economics. ”På kontinenten skulle man aldrig tolerera det här, men här rullar folk bara med ögonen, biter ihop och säger att det faktisk kunde vara värre”.
© 2007 TEMPUS/Der Spiegel