Tempus 2007 v 39

Tidskriften

tidigare veckor: 28 29/30  31  32  33  34  35  36  37  38  39  40  41  42  43  44  45  46  47  48  49  50  51   2007: 01/2  03  04  05  06  07  08  09  10  11  12  13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29/30 31 32 33 34 35 36 37 38

Brown är en glad överraskning

Den torre, buttre finansministern har förvandlats till en vänlig, principfast och mycket brittisk premiärminister.

SARAH LYALL
Bournemouth, Storbritannien
Ingen visste hur han skulle bli som ledare, när han äntligen fick ta över efter Tony Blair. Som finansminister i tio år levde Gordon Brown i skuggan av Blair. Han framstod ofta som en dyster, grubblande, tystlåten figur, som skilde sig markant från den livlige, leende och karismatiske Blair.
Men Brown har överraskat sina landsmän under de tre månader som har gått sedan han blev premiärminister. Han har överraskat både med ett och annat skämt och med sin kompetenta hantering av en rad kriser, inklusive ett avvärjt terrordåd och de värsta översvämningarna i Storbritannien på mer än 150 år.

När Labourpartiet samlades häromdagen i Bournemouth för sin årliga konferens märktes den dominerande kraften i brittisk politik de senaste tio åren, Tony Blair, bara genom sin frånvaro. Hans namn hördes så sällan på konferensen att man kunde tro att han aldrig hade existerat.
”Jag fattar inte att han blev så snabbt bortglömd”, säger lobbyisten Ken Patel, som företräder återförsäljare av tobaksvaror. ”Det kanske beror på att han avgick så lugnt och städat”.
Brown, som talade inför en entusiastisk publik bestående av välvilliga partikamrater, har på samma gång försökt alliera sig med Labourpolitikens framgångar de gångna tio åren och distansera sig från Blair och framställa sin egen regering som totalt annorlunda. ”Styrka att förändra Storbritannien” var hans slogan i Bournemouth.
”Det är inte helt lätt att både bevara kontinuiteten och välja ny kurs”, konstaterade parlamentarikern David Kidney från West Midlands.
”Tony Blairs starka sidor verkar redan vara gårdagens politik. Han var en stor talare och var mycket karismatisk. Men nu vill folket ha en person med fasta värderingar. Gordon Brown har principer och han sviker dem inte. Han är en seriös politiker”.

Faktum är att Brown utstrålade både seriositet, mål och karaktärsstyrka i sitt tal utan att för ett ögonblick verka torr eller mästrande, vilket han gjorde ibland i rollen som finansminister. Han log vid flera tillfällen. Han berättade om sin skoltid och som sin uppväxt i Skottland i en prästfamilj. Han nämnde också att han är pappa och beskrev att läkare vid ett allmänt sjukhus hade räddat hans syn när han var tonåring.
Han hade ny frisyr, och det verkade som om det var gel i håret. Brown verkade kanske inte jovialisk, men åtminstone trevlig.
”Han har putsat på sin image”, säger Jonathan Garnett, VD för ett företag som säljer utbildningsprogram och PR-tjänster. ”Han fungerar som talare och uppträder mycket självsäkrare. Han har slutat föreläsa för sin publik”.

Brown har fått hjälp av tvånget att hantera ett antal kriser och visa att han kunde hantera dem med lugnet i behåll. Han hade tur att ingen skadades (bortsett från en presumtiv bombare) i attentatsförsöken i juni, när sprängmedel packade i två bilar i London och en i Glasgow inte detonerade som planerat.
Han valde medvetet att tillbringa semestern vid den brittiska kusten till skillnad från Blair, som ofta tillbringade sin lediga tid med rika vänner på exotiska platser i utlandet. Brown fick ytterligare pluspoäng när han kortade av sin semester i somras när den dödliga boskapsåkomman mul- och klövsjuka bröt ut.
Trots att en av Browns första handlingar som premiärminister var att besöka Camp David och president George Bush, som är mycket impopulär i Storbritannien, lyckades han bevara sin värdighet genom att bära kostym, upprätthålla artig distans och understryka att han värdesätter Storbritanniens band till Amerika, inte en eventuell vänskap mellan honom själv och Bush. Blair tenderade vid sådana tillfällen att uppträda i fritidskläder och umgås informellt, vilket passade Bush men väckte misstro hos många britter.
”Jag tror att Gordon Brown är just det som folk tycker att en politiker skall vara – lite tråkig och mycket principfast”, säger Robert Gray, kampanjledare för en lobbygrupp, som arbetar för landsbygdens utveckling. ”Han är solid och mycket brittisk”.

I sitt tal på partikonferensen sade Brown att hans regering kommer att koncentrera sig på utbildning, hälsovård och fattiga barn. Han betonade också områden, som vanligtvis brukar associeras med det konservativa partiet: stödja landsbygden, värna om brittiska värderingar, lag och ordning och bekämpande av ungdomars drickande.
Ett antal aktuella opinionsmätningar har visat att Brown är populärare än den konservative ledaren, David Cameron. Brown har inte gjort något för att tysta ryktena om att han tänker utnyttja försprånget i opinionen och utlysa nyval redan nu i höst, men det finns heller ingenting som antyder att han kommer att göra det.
Om han gör det kan anförandet inför partikonferensen fungera som ett bra kampanjtal.
”Detta är språngbrädan till valet”, säger den politiske konsulten Joe Phelan, som är redaktör för tidskriften Esquires brittiska upplaga. ”Vi har underskattat honom allihop. Vi målade en så förfärlig bild av honom att om han bara hade varit O.K. så skulle det ha varit en glad överraskning. Han är mycket bättre än så”.
© 2007 TEMPUS/The New York Times