Tempus
|
|
Tidskriften
|
tidigare veckor: 28 29/30
31 32
33 34
35 36
37 38
39 40
41 |
SETH MYDANS
Bangkok
När de buddistiska munkarna i Burma marscherade på
städernas gator i förra veckan och gick i spetsen för
de största regimfientliga protesterna på två
decennier var det en del munkar som höll sina tiggarskålar
framför sig. Men i stället för att be om mat höll
de skålarna upp och ned.
Detta var en mycket kraftfull markering i denna fromt buddistiska
nation. Munkarna vägrade att ta emot allmosor från
de militära härskarna och deras familjer, vilket i praktiken
var en bannlysning från den religion, som är kärnan
i burmesisk kultur.
Munkarnas gest var nyckeln till kraften i det uppror, som skakade
Burma i förra veckan.
Bror mot bror
Myanmar – f d Burma – har ungefär lika många
munkar som soldater. Militären styr med våld, men munkarna
har den moraliska auktoriteten. Varenda soldat är beroende
av munkarnas andliga godkännande, och även de högst
uppsatta generalerna har behov av att hedra det religiösa
etablissemanget. De påstår sig styra i dess namn.
Tiggeriet är en ritual som uttrycker en djup samhörighet
mellan den vanliga buddisten och munken. ”Folket ger munkarna
att äta, och munkarna hjälper folket att bättra
på sina meriter”, säger Josef Silverstein, som
är expert på Burma vid Rutgersuniversitetet. ”När
munken vägrar att ta emot bryter han det band som förenar
folket och munkarna sedan flera århundraden tillbaka”.
Munkarna utnyttjade i stället ett annorlunda och med grundläggande
band till Burmas folk genom att gå i spetsen för förra
veckans demonstrationer.
Burmas två största och mest etablerade institutioner
– munkrörelsen och militären – konfronterade
varandra. Båda består av ca 400 000 unga män,
varav de flesta kommer från fattiga familjer. Många
kan mycket väl ha varit bröder. Militärjuntan,
som avskys av både munkarna och folket, har styrt landet
i 19 år, men den har inga andra redskap än våld
att ta till när marken gungar.
Aktivistisk tradition
Juntan beordrade soldaterna att skjuta, misshandla, gripa och
förödmjuka de rödklädda munkarna, varmed den
definitivt alienerade det prästerskap, vars stöd är
dess enda legitimitet. Soldater omringade klostren och hindrade
munkarna från att leda nya demonstrationer och från
att gå sina rundor för att samla allmosor, som de lever
på.
I Burma och andra buddistiska länder är det många
som ser munkrollen som en livslång kallelse, men många
unga män lever också munkliv under en kortare period,
som kan vara från några månader till några
år. Dessa unga munkar har nära kontakt med vanliga
människors levnadsvillkor och bekymmer.
Burmesiska munkar har varit politiskt aktiva förut, mot det
brittiska kolonialstyret och mot ett halvsekel av militär
diktatur. Deras mest kända uppror på senare tid ägde
rum 1990.
Munkarnas militanta motstånd mot britterna producerade den
burmesiska buddismens mest kända politiska martyr, U Wisara,
som dog i fängelse 1929 efter 166 dagars hungerstrejk. Hans
staty står nära den stora, gyllene Shwedagonpagoden,
som är Burmas heligaste helgedom och som var en viktig samlingspunkt
i förra veckans demonstrationer i Rangoon.
Källan till all makt
Militärens attacker mot munkarna kom som en chock för
många, som inte trodde att juntan skulle våga använda
våld mot munkarna. Attackerna väckte naturligtvis folkets
vrede.
Munkarna har emellertid inte alltid stått på barrikaderna.
Det var studenter som ledde massprotesterna 1988, som förde
juntan till makten efter en massaker.
Munkarnas makt ligger i stället i att det är de som
ger härskarna legitimitet. ”Legitimitet i Burma handlar
inte om hur regimen uppträder eller om mänskliga rättigheter
som i väst”, säger Ingrid Jordt, professor i antropologi
vid Wisconsinuniversitetet i Milwaukee, som är expert på
burmesisk buddism. ”Legitimiteten kommer från den kraft
och karma som munkarna ger härskarna, och det är därför
som sangha är så viktigt för regeringen”,
säger hon med hänvisning till den buddistiska hierarkin
och det andliga status som munkarna förmedlar. ”Munkarna
är källan till all makt”.
Juntan har vidtagit stora mått och steg för att identifiera
sig med buddismen. I likhet med tidigare regimer har generalerna
varit mycket aktiva när det gäller att bygga tempel,
stödja klostren ekonomiskt och utföra religiöst
symboliska handlingar. 1999 lät generalerna förgylla
Shwedagonpagodens spira, som numera glittrar med 53 ton guld och
4 341 diamanter.
Förgyllningen av spiran var en riskfylld handling för
en impopulär regim, en handling som egentligen bara får
utföras av kungar och legitima härskare. När arbetet
var färdigt höll hela nationen andan i väntan på
att himlen skulle visa sitt misshag och sända ned en blixt
eller skyfall. Men naturen förhöll sig neutral. ”Vi
vann!”, ropade generalerna.
Skräckvälde
Men generalernas grepp om makten är inte och har aldrig varit
säkert. De styr genom en hemlig underrättelsetjänst
som håller ordning genom att skrämma. De har gripit
tusentals politiska motståndare och de håller demokratiledaren
Daw Aung San Suu Kyi i husarrest.
Mot denna bakgrund var de omfattande gatudemonstrationerna mycket
modiga och befriande.
De började försiktigt 19 augusti efter det att en höjning
av bensinpriset hade resulterat i dyrare transporter och högre
priser på basvaror. Veteranerna från studentdemonstrationerna
1988 arrangerade små demonstrationer, men de flesta greps
snabbt eller tog till flykt och gick under jorden. Oroligheterna
höll på att mattas av när säkerhetsmän
misshandlade några munkar och sköt skott i luften under
en demonstration i staden Pakokku 5 september.
Detta blev gnistan som tände de mycket stora och många
regimfientliga demonstrationer, som kulminerade i förra veckan
i en konfrontation mellan dem som har den moraliska auktoriteten
och dem som har gevären.
”Detta var inget oplanerat uppror”, säger Zin Linn,
f d redaktör och politisk fånge, som är informationsminister
i en oppositionell exilgrupp i Washington. ”Övergången
av ledarskapet i demonstrationerna från militanta f d studenter
till aktiva munkar var välplanerad”, säger Zin
Linn, som berättar om hemliga möten mellan unga män,
som delar bekymmer och framtidsdrömmar.
Det var unga munkar och aktivister som utgjorde kärnan i
demonstrationerna.
Desperata generaler
Juntan har under årens lopp försökt involvera
den buddistiska hierarkin i landets styre genom att placera utvalda
religiösa ledare på nyckelposter inom olika institutioner,
vilket har retat och förargat de yngre munkarna.
Efter militärens tillslag mot landets kloster i förra
veckan syntes knappt några munkar på Rangoons gator.
Munkväsendets avståndstagande från militärregimen
och juntans våldsamma reaktion har förändrat dynamiken
i det burmesiska samhället på olika sätt, vilket
förr eller senare kommer att märkas.
”Juntans handlingar visar bara hur desperata generalerna
är”, säger Jordt. ”Det avslöjar att de
är beredda att göra vad som helst i fråga om våld.
Men för en regim som har stött sig med munkarna är
det omöjligt att återerövra något slags
normal, daglig legitimitet”.
© 2007 TEMPUS/The New York Times
