Tempus
|
|
Tidskriften
|
tidigare veckor: 19 20 21 22 23 24
25 26
27 |
En kulen dag i Kigali 2003 flankerades den amerikanske affärsmannen Greg Wyler av Rwandas högsta ämbetsmän med president Paul Kagame i spetsen, när han kraftfullt presenterade sina planer på att förvandla det lilla landet till ett centrum för aktiviteter via internet. Den Bostonbaserade vd:n Wyler, som skapade sin ansenliga förmögenhet under IT-boomen, sade att han skulle binda ihop Rwanda med fiberoptiska kablar och koppla skolor, institutioner och hem till en billig och snabb internetservice. Det var första gången 37-årige Wyler satte sin fot på afrikansk mark – han hade bjudits in av en rwandisk regeringstjänsteman som han hade träffat på ett bröllop. Wyler hade aldrig drömt om att etablera sig där; han ville helt enkelt bara hjälpa det sönderslitna landet.
Emellertid skrev hans företag Terracom under ett kontrakt som innebar att 300 skolor skulle kopplas upp till internet. Senare skulle företaget köpa 90 procent av aktierna i Rwandatel, landets officiella telekommunikationsbolag, för 20 miljoner dollar. Men efter nära fyra år har de utlovade åtgärderna misslyckats, menar rwandiska tjänstemän. ”Slutsatsen är att han lovade många saker men inte levererade”, säger telekommunikationsminister Albert Butare.
Wyler ser saken på ett annat vis, och han säger att Rwandas tjänstemän förmodligen aldrig kommer att enas om varför det tagit så lång tid för deras gemensamma projekt att få luft under vingarna. Men Terracoms saga är mer än en historia om en affärsdispyt i Rwanda. Den är också en symbol för vad som kan hända när goda intentioner möter teknisk, politisk och affärsmässig verklighet i Afrika.
Försöken att erbjuda kostnadseffektivt internet med hög hastighet till gemene man i Afrika har nått liten framgång. Mindre än fyra procent av kontinentens befolkning är uppkopplad till webben. De flesta finns i nordafrikanska länder och i Sydafrika. Bristen på infrastruktur är det största problemet. I många länder har åratal av inbördeskrig förstört nätverken och fortsatt politisk instabilitet avskräcker regeringar och företag från att installera nya system. E-mail och telefonsamtal från några av länderna måste routas i Storbritannien, eller ibland USA, vilket ökar kostnader och leveranstider. Omkring 75 procent av Afrikas internettrafik routas på detta sätt och kostar afrikanska länder miljarder extradollar för varje år de försummar att modernisera infrastrukturen.
”De flesta afrikanska regeringarna har inte lagt ner mycket möda på sin infrastruktur”, säger Vincent Oria, professor i datorteknologi vid Tekniska institutet i New Jersey. Han är själv från Elfenbenskusten. ”På platser där svält, aids och fattigdom regerar har de inte haft något intresse av saken.” Rwandas tjänstemän var speciellt intresserade av att koppla upp skolor eftersom de såg det som nödvändigt för landsbygdens ekonomi.
Men i mitten av juli var bara en tredjedel av de 300 skolorna täckta av Terracoms kontrakt med höghastighetsservice. Enligt kontraktet skulle alla 300 skolorna vara uppkopplade under 2006. Allt som allt är mindre än en procent av befolkningen uppkopplade. Landets tjänstemän menar att Terracom tycks vara mer intresserat av att bearbeta den mer lukrativa mobiltelefonmarknaden än att agera internetleverantör.
I november avgick Wyler som vd för Terracom med motiveringen att han ville tillbringa mer tid med familjen. Han sitter dock fortfarande kvar i styrelsen. Han meddelade per telefon från Boston att han inte skulle ta itu med regeringens kritik. Han vill inte bli anklagad för att säga något negativt. Men han sade att det fanns några saker han inte hade förutsett, särskilt de tekniska utmaningarna det inneburit att koppla ihop Rwandas nätverk med resten av världen. ”Terracom har gjort allt det kunnat”, sade han. ”På grund av de tekniska utmaningarna är internetservicen så bra den kan bli. Men med de förutsättningarna vi hade tycker jag vi har uträttat mycket. I början fanns det få människor med tillgång till internet. Nu är finns det tusentals.”
Rwandas regering hade hoppats att antalet webb-surfare skulle vara mycket högre än det är nu. Landet har få industrier och dess infrastruktur håller fortfarande på att byggas om efter 1994 års folkmord då mellan 800 000 och 1 miljon människor dödades. ”Vi har nästan inga naturtillgångar och inga hamnar, vilket tvingar oss att försöka bli ett kunskapsbaserat samhälle”, säger Romain Murenzi, minister för vetenskap, teknologi och forskning. Wyler sade att han inte varit involverad i Terracom på 10 månader och inte kunde kommentera företagets senaste operationer.
Christopher Lundh, Terracoms nye vd och tidigare vd för Gateways Communications i London, har arbetat i flera afrikanska länder. Han både bor och arbetar nu heltid i Rwanda och många regeringstjänstemän anser att Terracoms prestationer har förbättrats under hans ledarskap. Lundh säger att det fanns problem med företagets operationer tidigare men att Rwandas regering är ansvarigt för några av förseningarna. ”Vi kom till skolor som varken hade elektricitet eller datorer – det är inte vårt fel”, säger han och tillade att många av klagomålen kring företaget rörde saker utanför dess möjlighet till kontroll.
Att få adekvat bandbredd kvarstår som en konstant
utmaning. Liksom alla telekommunikationsföretag i östra
Afrika är Terracom beroende av satelliter som är mycket
långsammare än kabel på grund av signalförseningar.
Satelliter erbjuder också lägre bandbredd än kabel.
Dessutom är de flesta satelliter som täcker Afrika nästan
20 år gamla. Antingen blir de ännu äldre eller
utrangeras de. En satellit som skulle sättas in förra
året brann upp just innan den skulle skjutas upp. Elkraft
är också ett problem då försörjningen
ofta är ojämn vilket hindrar Rwanda att kunna erbjuda
stabil elektricitet.
Trots dessa begränsningar och tidigare bakslag går
Terracom vidare med planer på att ge Rwanda den mest avancerade
internetinfrastrukturen i Afrika. En nationell trådlös
uppkoppling väntas starta före årets slut enligt
Lundh.
RON NIXON
Kigali, Rwanda
© 2007 TEMPUS/International Herald Tribune
