Tempus 2007 v 40

Tidskriften

tidigare veckor: 28 29/30  31  32  33  34  35  36  37  38  39  40  41  42  43  44  45  46  47  48  49  50  51   2007: 01/2  03  04  05  06  07  08  09  10  11  12  13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29/30 31 32 33 34 35 36 37 38 39

En Ghadaffi som har framtiden för sig

Muammar Ghadaffis son Saif är sin fars raka motsats.

ELISABETH ROSENTHAL
Tripoli
Den slanke mannen med rakat huvud log lite försiktigt medan han äntrade ett podium, som hade byggts i de grekiska ruinerna. Han var ett allvarligt undantag i en bullrig folkmassa, som för en tid sedan hade samlats för att hylla planerna på en ekologisk utvecklingsregion nära staden Cyrene i öknen i östra Libyen.
Mannen i talarstolen, som var klädd i lång vit tunika och guldkantad väst, talade med avsikt långsamt – till och med lite nervöst – när han på engelska redogjorde för data om ökenspridning, oljereserver och koldioxidutsläpp. Han korrigerade minsta lilla grammatiska fel i talet som han läste.
”Klimatförändringen är ett globalt problem, men globala lösningar börjar med lokala lösningar”, sade han med svag brytning på engelska. ”Vi måste bygga samhällen på ett sätt som gör det möjligt att minska utsläppen av växthusgaser. Det kommer en dag när oljan tar slut, och vi måste agera innan detta sker”.

Mannen på podiet – akademiker, munk, modell, politiker – var Saif al-Islam el-Ghadaffi, mäktig son till Libyens utåtvände och impulsive ledare, Muammar Ghadaffi. Sonen är – kort sagt – allt som hans far inte är.
Den yngre Ghadaffi skall försvara sin doktorsavhandling i statskunskap vid London School of Economics i år, och hans mycket goda utbildning lyste igenom i Cyrene, där han gjorde ett av sina sällsynta framträdanden inför stor publik. Han talade om hur snabbt öknen sprider sig, om hur många tiotusentals nya jobb som skulle kunna skapas inom fiske, arkitektur och ekoturism i ett nytt projekt.
Efter anförandet talade han med en liten grupp journalister. Han lyssnade uppmärksamt på alla frågor på arabiska och engelska och tänkte sig för innan han svarade. Hans medarbetare hade meddelat att journalisterna bara skulle ställa frågor som handlade om ekoturismprojektet, men frågorna gällde allt mellan himmel och gjord, eftersom de ju inte hade granskats i förväg.

Hur går det med demokratin i Libyen?, frågade någon. ”Vi går naturligtvis mot demokrati, men det här projektet handlar inte om det”, svarade Ghadaffi.
De senaste åren – och framför allt de senaste månaderna – har den unge Ghadaffi blivit allt synligare i den libyska politiken och i landets inofficiella allians med västmakterna. Hans Ghadaffistifelse arrangerar otaliga kommersiella avtal och projekt nu när Libyen skakar av sig år av isolering. Ghadaffi har faktiskt varit jämförelsevis öppen om problem, som andra mer nationalistiska libyer, utan direktkontakt till Muammar, inte vågar nämna ens.
”Han stiger fram som en person som företräder en ny generation libyer samtidigt som han representerar sin far”, säger George Joffe, Nordafrikaexpert vid Cambridge. ”Han är den troligaste efterträdaren till sin far – ingen har bättre förutsättningar än han. Men han är fortfarande en oslipad diamant, och för ögonblicket är det oklart om han har det som krävs för att leda landet”.
Förutom det miljövänliga projekt, som presenterades i förra veckan, hjälpte Ghadaffi till med att få den utländska sjukvårdspersonal, som hade dömts till döden i Libyen, frisläppt. Han har också sagt att han skall privatisera ett av Libyens mobilitelefoniföretag.

Den unge Ghadaffi debuterade på världsscenen 2000 när han hjälpte till att förhandla fram frisläppandet av gisslan som hade tagits av terrorister i en filippinsk semesterort. Han har officiellt kritiserat Libyens revolutionära kommittéer, som finns i alla skolor, på arbetsplatser och i förvaltningen för att kontrollera att medborgarna förblir revolutionsidealen trogna.
Ett tecken på hans växande betydelse är kanske att hans säkerhetsvakt har vuxit markant det senaste året, enligt dem som känner honom.
”Han har ingen officiell ställning, men det är tydligt att han har inflytande och makt – Saif sitter mitt i smeten”, säger Rajeev Singh-Molares hos konsultfirman Monitor Group i London. Singh-Molares har varit Ghadaffis rådgivare i tre år och hjälpt honom med en strategi för Libyens ekonomiska utveckling.
Västerlänningar, som har haft med honom att göra, säger att han är smart, beläst och snar att ringa upp premiärministern eller sin far om det behövs snabba beslut. ”Men han vet om att det finns röda linjer som inte får överskridas”, säger en medarbetare, som vill vara anonym.

Ghadaffistiftelsen ”var mycket hjälpsam i fallet med de bulgariska sjuksköterskorna”, säger Richard Roberts som ledde en grupp nobelpristagare, som vädjade till den libyska regimen att släppa sköterskorna.
Ghadaffi har på senare tid gjort några märkliga medgivanden: han har sagt att sjukvårdspersonalen torterades med elektricitet i fängelset och att barnen i Benghazi hade smittats med aids på grund av dåliga sanitära förhållanden vid stadens sjukhus. Det var alltså inte en avsiktlig komplott från sjuksköterskornas sida, vilket hans far och åklagaren hävdade.
I ett TV-tal tidigare i år har han också sagt att Libyen behöver en riktig författning, som garanterar pressfrihet. Ghadaffi har startat två privatägda tidningar i Libyen och i somras talade han inför drygt 100 000 unga libyer.
Han är presidentens andre son, och förstfödd son till presidentens andra hustru, Safiyya. Hans syskon är affärsmannen Muhammad, den professionelle fotbollsspelaren Saadi och syster Aysha, som är jurist.

Enligt experterna väcker Ghadaffi hopp om liberalisering i Libyen. Men hans land har lång väg att gå, och det räcker inte med en fritt tänkande, västutbildad teknokrat. Libyen rankas som världens tredje mest förtryckta ekonomi i världen av den konservativa tankesmedjan Heritage Foundation i USA.
”Han är angelägen om reformer och inser att Libyen måste diversifiera ekonomin”, påpekar Singh-Molares. ”I den meningen är han en visionär. Han vill göra Libyen till något speciellt. Men Libyens kapacitet att leva upp till Ghadaffis visioner är begränsad för närvarande”.
Det är också svårt att bedöma hur stort inflytande han har i Tripoli och om han är tillräckligt mäktig för att dra upp politiska riktlinjer. ”Det är omöjligt att veta om Ghadaffistiftelsen verkligen agerar självständigt”, säger Roberts.
Det är också omöjligt att veta om en teknokrat med examina från Wien och London är populär bland vanliga libyer.
”Den unga eliten gillar honom, eftersom de ser honom som en möjligheternas man”, säger Joffe vid Cambridge. ”Men det politiska islam tycker inte alls om honom”.
© 2007 TEMPUS/International Herald Tribune